Varje kyrka behöver en morbror Tore!

Fredrik Strage skrev i gårdagens DN en krönika där han bl.a. ger en kärleksfull skildring av sin morbror Tore på Tolvmansgården i Gnarp.
Morbror Tore schasade inte som många andra bort damerna från Jehovas vittnen som ville berätta att domens dag närmar sig. Han bjöd dem i stället på kaffe och frågade intresserat hur många från Gnarp som finns med bland de 144 000 utvalda som ska styra världen när alla andra förintats? Det kunde de inte riktigt svara på.
De visste inte heller närmare besked om hur Noaks ark kunde rymma alla djuren, inte mer än att det var en jättestor båt, 300 alnar lång. Tore som varit skogsbonde och arbetat på sågverk konstaterade att en aln är 60 cm och att Noaks ark alltså inte kan ha varit mer än 180 m lång.
Förhoppningsvis fick eller så småningom får dessa praktiska och jordnära frågor damerna från Jehovas vittnen att tänka till. De borde fråga sig om deras tolkning av Bibeln egentligen är rimlig.

Jag tror att varje kyrka och samfund mår bäst av en blandning av olika sorters människor. Vi är skapade olika och Gud måste ha en avsikt med det, tänker jag.
En personlighetstyp som det verkar vara akut brist på i de flesta samfund, möjligen med Svenska kyrkan i egenskap av tidigare statskyrka som undantag, är just trygga, praktiskt tänkande personer som Fredrik Strages morbror Tore.
De som kan ställa de rätta frågorna och därmed få de värsta stolligheterna att tydligt framstå som just det.

Men som jag skrev i det förra inlägget är problemet att kyrkorna behöver de här människorna så väldigt mycket mer än de behöver kyrkorna.
Jag tror t.ex. att den förlösande frågan som visar hur absurt det är att katolska kvinnor inte kan få sin prästkallelse prövad väntar någonstans. Frågan som gör alla svar utom de verkliga, om männens maktmonopol, omöjliga.
Vi måste bara försöka intressera de personer som kan ställa den för Katolska kyrkan...