Ritva Maria Jacobssons reflexioner

Professor emeritus, Ritva Maria Jacobsson,skickade nedanstående personliga reflexioner på några av mina inlägg. Jag tyckte att fler än jag skulle få möjlighet att  ta del av dessa både lärda och visa synpunkter och bad att få publicera texten, vilket jag fick.

"Jag är intresserad av textilkonst, hantverk.  Och jag har observerat att vackra vävar från Latinamerika, från Afrika och från Norden har många likheter.  Jag har ett draperi från Östtimor - ingen kan gissa varifrån det kommer.  Norsk Folkemuseum har en underbar färgrik textilavdelning som liknar mayahantverk. Men det finns en förklaring: i en väv utgör randningen något konstitutivt.  Och framför allt, vi är människor, och vi har väldigt mycket gemensamt i alla möjliga avseenden. Det går inte att belägga influenser mellan alla dessa vävar - men den mänskliga kreativiteten är gemensam i alla kulturer.

Och så är det med religionen.  Inte konstigt att skapelsemyterna från olika håll liknar varandra, att så många kultplatser finns högt uppe på berg, att övergångsriter ofta är lika varandra och finns överallt.

Jag fick höra på Östtimor att det var lätt för timoreserna att omfatta den katolska tron. I deras föreställningar fanns alltid, vid sidan av förfädernas andar, en höggud, Maromak, som nu på deras språk, tetum, betyder Gud.  När jag var i Indien slog det mig hur stark religionen var överallt. På tredje dagen under de två veckorna där fick jag en chock: här är ett modernt välutvecklat folk, i minsta hydda blinkar en dator - som tror på 20.000 gudar! Det är som den gamla nordiska eller grekiska mytologin - hur kan de vara så primitiva?  Men ett av föredragen på kongressen för Societas Liturgica, som jag deltog i, förklarade detta: det handlar om tron på en enda gudom som har mängder av manifestationer. 

Det finns ju också en gemensam gudstro överallt, med två helt olika uttryck: den apofatiska, där Gud bara kan beskrivas i negativa termer, oändlig, osynlig, obeskrivlig etc. Men lika mycket - eller kanske mera - finns det ett starkt behov av begripliga gudsbilder.  Helgonen och Maria i vår kyrka spelar en sådan roll.  Vi som utbildade vet att deras helighet endast kommer från Gud - men massor av fromma människor har ett förhållande till Maria som liknar det till en modergudinna, "stor är efesiernas Diana". Det var ju på Efesoskonciliet som Maria utropades som theotokos, gudaföderskan.

Allt detta är väldigt intressant, och religionshistoria måste vara ett underbart område.  Självfallet hittar man en massa likheter, både sådana som beror på det konstitutivt mänskliga och på direkta influenser, t ex i Medelhavsbäckenet med alla dess kulturmöten.  Att vara rädd för att se detta vittnar naturligtvis om osäkerhet i den egna tron.

Jag har tänkt på att jag förmodligen skulle ha varit muslim om jag blivit född och levat i t ex Irak (förhoppningsvis inte fundamentalist!) , hindu i Indien, etc.  Jag tycker att vi kan lära oss mycket genom studiet av andra religioner, men jag har aldrig känt mig det minsta dragen att gå över till en annan tro.  Jag minns den oerhörda vördnaden jag kände första gången jag kom in i ett buddhistiskt tempel, samma som när jag fick följa med till en urgammal mayahelgedom i Guatemala. Självklart bad jag där, i djup vördnad, sådana böner som jag har ärvt i min tradition.

Finns det något som skiljer vår kristna tro från alla andra religioner?  Den judisk-kristna traditionen har ett originellt bud: den sjunde dagen skall du vila, människor och slavar och djur.  Vilket humanistiskt budskap till hårt arbetande människor i de ursprungliga agrikulturella sammanhangen! Finns detta någon annanstans?

Men framför allt är det Jesus Kristus som för mig är navet i min tro, som jag har ett personligt förhållande till, som jag upplever som Gud och människa som alltid är oss nära .  Jag är sannerligen inte någon teolog, och detta är emotionellt, väldigt personligt.

Pierre Claverie, martyren i Algeriet, sade att när han hörde utropet Gud är större, Allah akbar, tänkte han: Gud är mindre, så liten som den allra minsta och eländigaste människa är."