Hon går i den systematiskt igenom olika typer av äktenskap som beskrivs i Bibeln och konstaterar att synen på äktenskap i mångt och mycket är historiskt betingad och skiftar över tiden.
Hamori börjar med de verser i Efesierbrevet där Paulus uppmanar kvinnor att underordna sig sina män som värdekonservativa kristna ofta hänvisar till. Min anmärkning är att de allt som oftast glömmer fortsättningen där mannens skyldigheter tas upp... Esther J. Hamori går dock ytterligare framåt i texten till de verser där Paulus uppmanar slavarna att lyda sina herrar, oavsett om de är bra herrar eller inte. Hon påpekar att det inte finns några logiska skäl till att den ena uppmaningen ska följas även idag men inte den andra.
Petrus i sin tur hänvisar i sin tur i sitt första brev till Sara som lydde sin make Abraham i allt. Hamori tar där upp att Sara och Abraham var halvsyskon, eftersom äktenskap med nära släktingar var idealet på den tiden. Abraham skickar i sin tur iväg Isak för att hitta en brud i släkten, dennes son Jakob gifter sig med två av sina kusiner. Esau däremot tar sig en utomstående som fru och ses som suspekt.
Återigen det finns ingen anledning att med hänvisning till Bibeln hävda att Saras lydnad mot Abraham fortfarande ska vara norm, men inte äktenskap mellan halvsyskon.
I Gamla testamentet har olika författare olika syn på äktenskap mellan personer från olika stammar. I Ruts bok omnämns det som positivt, medan Nehemja är negativ.
Förklaringen till de olika modellerna för äktenskap är enligt Esther J Hamori främst historiskt betingat:
"Each of these biblical standards for marriage -- polygamy, marriage within the family, reproduction with a late husband's closest kin, prohibitions against intermarriage -- were seen as vital in some historical contexts as reflected in the Bible, and not in others. In times and places where marriage to a first cousin was the ideal, the Bible says such marriages are blessed by God. When polygamy was the cultural norm, that too is said to be blessed (as God blesses Jacob's marriages with the sisters Rachel and Leah, as well as with their slaves; Genesis 30). Kinship and property are important factors in many biblical marriages; one element that rarely figures into biblical standards for marriage, however, is love."
Kärlek, som alla idag betonar som viktigast i äktenskapet, kopplas alltså sällan ihop med äktenskap kopplas i Bibeln. Jag undrar om den konsekventa nedtoningen av känslornas betydelse för kärleken från katolska ledares sida har med den saken att göra?
Hamori går också tillbaka till berättelsen Adam och Eva där det inte talas om något äktenskap överhuvud taget. Jag kan för övrigt inte påminna mig att jag någonstans läst att Josef och Maria någonsin gifte sig, utan att de "bara" var trolovade.
Esther J Hamoris poäng är att det i Bibeln inte finns en modell för äktenskapet, utan många och att de anpassas efter det kulturella sammanhanget. Och det är snarast det vi borde ta fasta på.
Hon fick givetvis ta emot kritik för sin blogg och skrev därför ett inlägg om mångfalden i Bibeln, att rösterna man möter där speglar många olika sorters människor. Även det är mycket läsvärt.
