Joshua J McElwee tar i sin senaste artikel om läget för LCWR bl.a. upp de "verktyg" för att följa Guds kallelse som organisationens tidigare president sr Pat Farrell beskrev vid söndagens avslutning.
De sex verktygen man haft hjälp av genom historien och fortsätter använda nu och i framtiden är, med förkortade förklaringar:
1.Kontemplation: Farrell frågade hur man kan gå vidare om man inte gör det med utgångspunkt i djup bön?
2.En profetisk röst: Systrarna strävar efter att vara så rotade i vad Gud önskar av oss och kunna tolka verkligheten så väl att man kan vara en röst för besinning.
3.Solidaritet med de marginaliserade. Vi kan inte leva profetiskt om vi inte gör det nära de mest utsatta och marginaliserade.
4. Gemenskap Ordnarna har klarat många växlingar genom historien just för att de haft en stark gemenskap.
5. Icke-våld Med Jesus som förebild vill man inte utnämna någon till fiende, utan försöka älska alla.
“We can absorb a certain degree of negativity without drama or fanfare,
choosing not to escalate or lash out in return,” said Farrell. “My hope
is that some measure of violence can stop with us.”
6. Leva i glädje och hopp Ett kännetecken för den verklige lärjungen är, enligt Farrell, just det glädjefyllda hoppet. Som också gör oss uppmärksamma på Guds tecken.
Jag hoppas att jag gjort systrarnas visdom någorlunda rättvisa, men det bästa är förstås att läsa de fullständiga motiveringarna i McElwees artikel. Han länkar också till sina tidigare och mycket läsvärda rapporter från LCWR:s möte.
Kanske blir det i slutänden så att det är systrarna som förändrar Troskongregationen och inte tvärtom.
