Ut i världen med öppenhet och schvung!

I dag tänkte jag ägna mig åt missionsbefallningen och hur olika tre präster i Svenska kyrkan tolkar den. Något de kan göra det eftersom de har en stor fördel jämfört med sina katolska bröder, de har yttrandefrihet.

Först ut är Christer Hugo som skriver på Kristen opinion. Åsiktsmässigt befinner han sig så vitt jag kan se nära de mer värdekonservativa katolikerna. De ekumeniska kontakterna över samfundsgränserna mellan just värdekonservativa kristna verkar vara livaktiga. Jag hoppas att det blir mer av det även bland mer reformvänliga katoliker och t.ex. "medelmedlemmar" i Svenska kyrkan.

Christer Hugo frågar sig Kan bibeltexter betyda vad som helst?  Jag ska inte gå in alltför mycket på innehållet men Hugo hävdar att orden som Jesus eller Matteusevangeliets författare skrivit ner när det gäller Missionsbefallningen knappast kan missförstås. Jesus skickade ut lärjungarna för att att göra alla människor till lärjungar genom att döpa dem och lära dem hålla alla bud Jesus gett dem. Hugo hävdar att det är enkelt, budskapet ska påverka människorna och inte tvärtom.
Han skriver vidare att: "Den konservativa kristet troende säger självklart att missionsbefallningen betyder precis det som orden säger och gäller för kyrkan i alla tider"

Hans Leander som är näste präst ut ifrågasätter i ett inlägg på bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer Christer Hugos förståelse av texten. Han påpekar att den tolkning som görs av missionsbefallningen på vissa håll idag, där alla kristna bokstavligen ska gå ut och omvända människor som tillhör andra religioner, är en 1800-talsprodukt. Den växte fram i England, under påverkan av kolonialismen och fick en mer central ställning inom kyrkan (där är jag osäker på om det främst gäller de Lutherska kyrkorna) än den haft tidigare.
Under kristendomens första tid däremot ansågs uppmaningen bara gällt apostlarna och den synen bejakades av Martin Luther. Hans Leander ställer sig frågan varför 1800-talets syn ska vara normen för dagens Svenska kyrka? Vilket låter snarlikt de frågor man som reformvänlig katolik ofta ställer sig. Även hos oss är det förvånansvärt vanligt att man säger kyrkan har alltid lärt, när det i själva verket borde vara kyrkan har sedan slutet på 1800-talet lärt...

Problemet med den här tolkningen av missionsbefallningen är givetvis att den försvårat religionsdialogen och också kontakten med icke-troende. Vem vill vara föremålet för någons ambitioner att erövra själar?!

Jag avslutar med den mest positiva och konstruktiva tolkningen av missionsbefallningen som föga förvånande Åke Bonnier, biskop i Skara står för. Det är hans inträdespredikan som inspirerade till rubriken för den här bloggen, läs den i sin helhet och gläds. Han gör en tolkning av texten som är både tidlös och som säger något till människor idag. Vi ska gå ut också i bemärkelsen komma ut, vara oss själva och låta andra vara sig själva. Hans predikan handlar om öppenhet och nyfikenhet men också om att vara stolt över sin egen identitet som kristen:

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, säger Jesus. I ett multireligiöst sammanhang handlar det om religionsdialog i respekt och stolthet. Vi ska som kyrka och som kristna tala tydligt om Jesus, vår Herre och frälsare, men vi ska också lyssna koncentrerat och med öppenhet och respekt på vår medbroder och medsyster som ser vår gemensamma Gud ur ett annat perspektiv. Också på det sättet ärar vi Jesus."