Jörgen Magnusson som alltså är teol. dr. i religionshistoria med inriktning på tidig judendom och kristendom samt dess koptiska texter har skrivit mer utförligt om det nyupptäckta papyrusfragmentet i en understreckare i SvD.
Han beskriver i den både hur det kommer sig att nya papyrer dyker upp och hur handeln med dem ser ut. Läsaren får en historik över viktiga fynd som gjorts i modern tid och deras innehåll.
Efter den bakgrunden går så Jörgen Magnusson in på det aktuella fragmentet vars äkthet det, av vad som är känt så här långt, inte finns någon anledning att tvivla på. Han översätter, tolkar texten och sätter in den i ett sammanhang.
Det här fragmentet bevisar inte att Jesus var gift men är ytterligare en källa som visar att diskussionen i frågan pågick bland de kristna under de första århundradena. Han gör också jämförelser med de nytestamentliga evangelierna.
Jörgen Magnusson påpekar att det faktum texterna är gnostiska inte att gör att de kan avfärdas som oväsentliga. På 100-talet var gnostikerna en av flera grupper bland de kristna och det nu aktuella papyrusfragmentet från 300-talet är därför en del i ett större sammanhang än gnosticismen.
Jörgen Magnusson gör också en koppling till den nutida mångfalden av tolkningar av kristendomen. Vilket jag tycker är tankeväckande. Det pratas mycket om tradition i Katolska kyrkan idag och uppenbarligen är det mångfald och inte konformiteten som är traditionen inom kristenheten allt sedan dess första början. Tyvärr verkar också strävan efter dominans också höra till vår historia. Men jag förmodar att det har att göra med att kyrkan ÄR de troende människorna med sina olika bakgrunder, behov och önskemål. I bästa fall befinner vi oss på en gemensam vandring mot Gud, men alltför ofta är vi i stället fullt upptagna med att slåss mot varandra...
