Optimism i en dyster tid

Var ska vi söka efter optimism i dessa dagar där det i stället är pessimismen som råder frågar sig Isabella R Moyer i ett inlägg på NCR. Det här gäller förstås i första hand oss som hoppas att Katolska kyrkan äntligen ska fullfölja Andra Vatikankonciliets intentioner. Men jag tror att även katoliker med andra åsikter kan känna av nedstämdheten och energilösheten i kyrkan.

Moyer tar som ett positivt exempel  upp fr. Andrew Britz, OSB som i många år var redaktör för  The Prairie Messenger . Några av hans mest läsvärda ledare sammanställdes 2010 i boken Truth to Power, The Journalism of a Benedictine Monk med förord av Joan Chittister.

Isabella R.Moyer tar upp en av Britz ledare som just behandlar optimismens förvandlande kraft under Andra Vatikankonciliet. Den gjorde bl.a. att biskoparna upptäckte stora kvalitéer i andra kristna samfund och även i andra religioner. Som en följd av den nya positiva inställningen började man bejaka religionsfriheten.   
Konciliefäderna var även positiva till den moderna världen. Man blundade inte för de problem som fanns, men såg ändå goda tecken överallt.
Andrew Britz skrev att det tydligaste tecknet på att Andra Vatikankonciliets frimodiga anda motarbetas visar sig i kombinationen av pessimism och en institutionell kyrka. Vilken lägger mer energi på att fördöma det onda än att förkunna att Jesus Kristus är det glada budskapet för varje tid och sammanhang.

Isabella R. Moyer avslutar sin blogg med några frågor som kan vara till hjälp för oss att hålla gnistan vid liv och modet uppe. 

"Going back to Britz's description of Vatican II optimism, how do we remain upbeat in listing the signs of the times? How do we tune our radar to seek out the good news? When we find it, how do we share the excitement with others?

How do you nourish your spirit of optimism? Who or what gives your faith a much needed boost of hope and joy?"