Gud, tro och religion

Även detta inlägg är inspirerat av Världen med eller utan Gud det ena samtalet under arrangemanget Hedningarnas förgård. Den intresserade kan för övrigt lyssna till ett inslag gjort i samband med dag två  Fryshuset i Människor och tro. Det finns länkar till artiklar om samtalen på Ud:s hemsida.

Jag har sedan en tid medvetet börjat göra skillnad på Gud och religion, den sistnämnda borde vara beroende av Gud, men jag upplever det som om den alltför ofta lever ett eget liv.
Biskop Antje Jackelén sade under samtalet på Kungl. Vetenskapsakademien att det finns för lite kunskap om religion och risken då är att det blir för svart-vitt. Filosofiprofessorn Åsa Wikforss svarade att det behövs många sorters kunskap och erfarenheter, för att kunna föra ett samtal  med evidens.
Författaren Ylva Eggehorn påpekade vid ett annat tillfälle att även kroppens och sinnenas erfarenhet är viktiga. Många erfarenheter när det gäller Gud går inte att beskriva i ord.
Där någonstans insåg jag att vi för att kunna föra ett konstruktivt samtal behöver vara klara över att vi ofta säger religion när vi egentligen menar tro eller kanske Gud.

I ovanstående stycke uppfattar jag det som om Antje Jackelén och Åsa Wickforss tänker på religion främst som ett akademiskt ämne. Då behövs teologer, filosofer, religionsvetare, historiker, språkvetare, arkeologer o.s.v. Och givetvis även naturvetare vilket samtalet under temadagen visade.
Troligen menade Åsa Wickforss snarare tro än religion när hon också tog upp icke-materiella företeelser som musik och poesi och Ylva Eggehorn gjorde det definitivt när hon berättade hur vägen till tro var något hon frustrerande nog inte kunnat beskriva i ord.

Ambassadör Ulla Gudmundsson får i intervjun i Människor och tro frågan var Gud fanns i samtalet eftersom han inte nämndes så många gånger. Hon svarade att Gud nog svävade över det hela och så upplevde jag det också. Men vid många andra tillfällen när religion diskuteras verkar Gud vara förvånansvärt frånvarande i de medverkandes medvetande.

På Katolsk Visions blogg har Gert Gelotte lagt upp ett inlägg utifrån en intressant understreckare i Svenska Dagbladet där Ruth Lötmarker recenserar en bok om hur polyteismen successivt övergår i monoteism i Gamla testamentet. Ett ämne som berör Gud och gudsbilder borde vara högintressant, men icke, det är bara Gert och jag som för en, i och för sig spännande, dialog i ämnet. Men att så få andra engagerar sig bekymrar mig.

Inlägg som berör lära och regler dvs religion lockar betydligt fler att vara med och diskutera.
 Jag tycker att alltför mycket fokus i dag läggs på religionen som upprätthållare av regler, som samlande kraft och gräns mot omvärlden. I stället skulle jag vilja ha mer uppmärksamhet på Gud och på tron.

Jag tyckte om alla deltagarna i paneldebatten i Världen med eller utan Gud och just sammansättningen och personkemin gjorde att intrycket blev starkare än summan av dem.
Men jag tyckte lite extra bra om fysikprofessorn Ulf Danielssons inpass i synnerhet det jag ska avsluta med. Det handlar om att ställa existentiella frågor och kunna leva med inte ha ett säkert svar. Det finns tre strategier:
1. Att ha en specifik lösning på gåtan, t.ex. religion
2. Att förneka gåtan, den inre världen är en illusion endast den yttre är verklig.
3. Man bejakar gåtans existens, beskriver den med hjälp av naturvetenskapen, accepterar ovissheten och bejakar den samt fortsätter att diskutera.