En trave av The Tablet har legat i min bokhylla och tittat uppfordrande på mig ett bra tag och nu under långhelgen har jag tagit mig i kragen och gått igenom dem. Rättare sagt jag har börjat, för det är mycket som är läsvärt och tänkvärt så det tar sin tid.
The Tablet lyckas ofta med det som hela Katolska kyrkan borde göra, hjälpa den enskilde att be, fördjupa sin tro, öka sina kunskaper och inspirera till att leva efter det man lär och erfar.
Tyvärr tror jag inte att de artiklar ur februarinumret jag tänker gå in närmare på är tillgängliga på The Tablets hemsida, men jag försöker referera dem så gott det går.
Sara Maitland beskriver i sin artikel hur Justice and Peacegruppen i hennes församling arbetar. Eftersom församlingen är utspridd geografiskt så är det svårt att samla gruppen, i stället har man en Justice and Peacebönegrupp. Varje månad väljer en medlem ett böneämne och skriver ner det med en motivering på ett A-4 som sedan distribueras till övriga i gruppen. Sara Maitland upplever denna form som mycket berikande, hon har bett för ändamål hon aldrig skulle ha kommit att tänka på själv och ett par gånger även mot sin egen övertygelse.
Att be tillsammans gör att ens enskilda böner blir en del av en större helhet skriver Maitland. Var och en får också ett stort ansvar att genomföra sin del, så att inte kedjan av böner bryts. Hon ser också arbetssättet som ett sätt att förverkliga Andra Vatikankonciliets intention om att mer ska ske och beslutas på lokal nivå. En väg hon upplever att kyrkan är på väg att tappa bort.
Det här sättet att arbeta skulle mycket väl kunna passa också här i Sverige där avstånden är stora och katolikerna utspridda.
Bönen är central i tron men det är också, som jag ser det, viljan att förkovra sig. Näst ren ondska är okunskap det som orsakar mest skada. Inte minst okunskap om Bibeln och för oss katoliker kyrkans traditioner.
En bok som verkar väldigt intressant och som har fått två recensioner i The Tablet är The Bible Now: homosexuality, abortion, women, the death penalty, earth av Richard Elliott Friedman och Shawna Dolansky. Den första recensionen skriven av Nicholas King är kortare och mer översvallande positiv. Han beskriver boken som en vägledning till hur man ska läsa Gamla testamentet som han påpekar varken är gammalt eller ett testamente. Friedman och Dolansky visar i boken t.ex. på skillnaden i hur man ska tolka en berättande text, poesi och en lag. King konstaterar att han vid läsningen av boken slogs av att vi alltid möter den levande Guden i texterna och att människan befinner sig i en ständig process av lärande och utveckling både som individer och som släkte.
Den andra recensionen skriven av Adam Kirsch hittade jag på nätet. Den har också ursprungligen varit publicerad i The Tablet och är mer kritisk. Den börjar med att konstatera att Bibeln är skriven av människor med egna agendor i ett historiskt sammanhang. När det t.ex. gäller homosexualitet sätter Friedman och Dolansky in det in sin kontext, israeliternas grannar, assyrier, egyptier och greker accepterade samkönat sex mellan män så länge man var den aktiva parten. Den aktive hade makt och var ledaren, att underkasta sig var däremot att sjunka lågt.
Kirsch vänder sig dock mot Friedmans och Dolanskys tolkning av skälet till att GT tar avstånd från sex mellan män, vilket inte enligt dem berodde på att GT:s författare hade något emot samkönat sex i sig utan vände sig emot ojämlikheten i ett sådant förhållande. Vilket jag spontant kan hålla med honom om är att pressa källorna för långt.
Men det får en ju onekligen att tänka till vilket också Adam Kirsch gör, han kommer fram till att vi, som de barn av upplysningstiden vi är, måste använda vårt förnuft och inte antika texter till grund för våra beslut.
En slutsats jag inte delar, jag tycker tvärtom att vi ska lära oss av historien, men vara uppmärksamma på när, av vilka och i vilket sammanhang en text är skriven. Friedmans och Dolanskys förklaring av hur man såg på samkönat sex under antiken, dvs delvis som tecken på makt och underkastelse ger säkert en förklaring till den motvilja som lever kvar på många håll även idag. Vi är så mycket mer påverkade av antikens värderingar än vi vill tro.
Så ska jag då avsluta dagens övning med ett kort stycke om handling. Bön, studier och kontemplation måste i slutänden påverka hur vi är och agerar för att vara meningsfulla. Även om det leder till att vi känner oss nödsakade att protestera mot Katolska kyrkans ledning. Vilket jag tror är en betydligt större utmaning för de flesta än att klaga på "samhället" eller när det gäller katoliker i Sverige, Svenska kyrkan.
För min egen del gäller det nu att stötta de amerikanska systrarna och tror jag i förlängningen alla systrar, mot Vatikanens försöka att sätta koppel på dem. I senaste The Tablet skriver Phyllis Zagano om A very public rebuce
Stödlistan jag nämnt tidigare har nu över 28 000 underskrifter och det är fler än den som cirkulerar. Glädjande nog är det verkligen så att människor står upp för sina systrar!
