Åke Bonniers blogg om Jesusmanifestationen fick mig att börja tänka på vad som borde vara det viktiga med en dag som den. Han har helt rätt i att det mest värdefulla vore om vi kristna, om så bara för en dag, kunde vara ekumeniskt generösa, se till det vi har gemensamt och bejaka varandras olikheter.
Liknande tankegångar framförs på CNN:s Belief blog, där Stephen Prothero ställer frågan My take: Dear God how to pray on National Day of Prayer? Problemen med den nationella bönedagen i USA verkar vara liknande dem som gäller för Jesusmanifestationen. Arrangörerna går ut med att det är en dag för alla kristna och i USA t.o.m. judisk-kristna, men i praktiken är det den evangelikala och värdekonservativa tolkningen av kristendomen som gäller. Protheros blogg är ett, humoristiskt, brev till Gud där han bl.a. diskuterar svårigheten och på vissa håll oviljan att hitta ett gemensamt sätt för amerikanerna att be till Gud på bönedagen. Ett av problemen han påtalar är att vi gärna använder Gud för våra egna syften, alltför ofta för att utesluta den som inte delar vår tolkning av tron.
Åke Bonnier berör liknande problem och skriver att Jesusmanifestationens ledning valt att inte låta Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS) och ‘HBT hjärta religion’ få ha något bokstånd i år. Jag tycker att det är förskräckligt och ännu mer beklämd blir jag av att läsa att de som stod i bokståndet förra året fick ta emot glåpord från andra kristna! Det rimmar väldigt illa med den målsättning som Bengt Malmgren formulerar på sin blogg läs gärna de många kommentarerna också.
Vad kan man då göra? Jag håller med Åke Bonnier om att det skulle finnas ett värde, inte minst gentemot omvärlden, i att visa att kristna kan hålla sams i alla fall en dag. För att uppnå det tror jag att det skulle behövas en omstart eller kanske ett helt nytt projekt, med en brett sammansatt ledningsgrupp. Det första den måste göra är att undersöka vilka verksamheter som finns i de olika samfunden.
Därefter kan man sätta samman ett brett program där så många olika människor som möjligt kan hitta något som fyller deras andliga behov. Då kanske arrangemanget rent av kan intressera allmänheten och inte bara hitbussade väckelsekristna...
