Det pågår en intressant diskussion på Bengts blogg och Katolsk Visions blogg med anledning av seminariet Kyrkan, Anden och ämbetet på Bjärka-Säby. Jag ska på en gång tala om att jag inte var med, i själva verket valde jag bort helgen efter att ha sett vilka som medverkade. Det var med ett par undantag den vanliga gruppen av värdekonservativa kristna män och endast en kvinna, pastor Liselotte J Andersson.
Man brukar säga att kvinnorna bär upp kyrkan och på de flesta arrangemang upplever jag att kvinnor är i majoritet. Men av beskrivningarna att döma var det inte så denna gång, uppenbarligen var det fler kvinnor än jag som tittat på programmet och sedan bestämt sig för att inte delta.
Det verkar också som om Peter Halldorf, som leder Johannesakademin på Bjärka-Säby, reflekterade över kvinnornas frånvaro. I alla fall är det Bengt Malmgrens tolkning av uttalandet att samtalet måste fortsätta och breddas.
Jag håller helt med om att samtal behövs, i synnerhet sådana där olika uppfattningar ges plats och åhörarna känner att de kan framföra sin åsikt fritt.
Men jag tror också som Gert Gelotte skriver på KV:s blogg att det behövs handling för att utvecklingen ska föras framåt. När det gäller ämbetsfrågan och Katolska kyrkan är det då viktigt att komma ihåg att det redan finns fullt verksamma kvinnliga katolska präster, låt vara inte i Sverige.
Några av pionjärerna, The Danube Seven, firades i Cleveland, Ohio den 12 maj skriver Women's Ordination Conference på sin hemsida. Manliga och kvinnliga präster firade mässa tillsammans och tre nya kvinnliga prästkandidater välkomnades in i gemenskapen. Precis som i artikeln om de irländska katolska reformvännerna lyser den stora glädjen och optimismen igenom även i denna text. Man talar om tolerans och fred inte i första hand kamp. Och det är väl det som är grejen att börja förändra men i en positiv anda.
Jag skulle personligen tycka att det vore oerhört spännande om en kvinnlig katolsk präst kunde bli inbjuden till Sverige. Att få ta del av upplevelsen av kallelsen och vägen till att kunna följa den. Frågan är vem som vågar och har intresse av att organisera det?
