Ämnet för dagens blogg är annars religionsfrihet och den förpliktelse som följer med den, nämligen att acceptera att den friheten även gäller dem som inte delar ens egen tro. Eller för den delen ens egen tolkning av tron, bildens Benediktus kan t.ex. inte kräva att alla katoliker ska tycka att kyrkan ska vara som den alltid varit.
I dagens understreckare i SvD skriver Torbjörn Elensky om Hans Ingvar Roths nya bok Är religionen en mänsklig rättighet ? Han diskuterar frågor som hur religionen påverkas av nära anknytning till den världsliga makten, majoritetens tro kontra minoritetens, individen kontra gruppen. Elensky konstaterar att mest problematisk blir frågan om religionsfrihet när barn blir drabbade av den:
"Givetvis har samhället rätt att gå in och skydda barnen om föräldrarna utnyttjar eller misshandlar dem, fysiskt åtminstone. Men om det förekommer religiös hjärntvätt? Om barnen förbjuds att få tillgång till grundläggande undervisning? Eller, som i fallet med Jehovas vittnen, om föräldrarna kan vägra ett dödssjukt barn blodtransfusion av religiösa skäl?"Han skriver avslutningsvis att de som gör anspråk på religionsfrihet för egen del måste vara beredda att ge andra samma tankefrihet, yttrandefrihet och samvetsfrihet som man själv kräver.
Frågan är också aktuell när det gäller den årliga Jesusmanifestationen i Stockholm. En av ledningsgruppens medlemmar, Bengt Malmgren, skriver om manifestationen på sin blogg och betonar den ömsesidiga respekten och att ingen t.ex. ska behöva oroa sig för att bli influerad av saker man själv inte skulle ha valt. Förtydliganden som tyder på att det tidigare funnits problem med att deltagarna försökt övertyga varandra om att just deras tro är den rätta.
Även i dagens blogg framhåller Bengt Malmgren gemenskapen. Problemet är att en grupp homosexuella kristna inte får sätta upp ett bord i Kungsträdgården under Jesusmanifestationen vilket Gert Gelotte ifrågasätter i ett inlägg på Katolsk Vision. Skälet uppges vara att alla grupperingar ska kunna delta, vilket är lite bisarrt eftersom man ju faktiskt avvisar en grupp.
Arrangörerna kunde resonera annorlunda, homosexuella är en utsatt grupp i många kristna sammanhang, därför är det extra viktigt att ge dem plats. Ett annat argument är att samhället tror att alla kristna är homofoba, låt oss vara tydliga med att de flesta inte är det.
Det är inte lätt att arrangera ett ekumeniskt möte, eftersom olika kristna samfund har en tendens att anse att just de tror bäst och rättast. Det märks att ledningen arbetat med frågan om hur man stödjer en mer inkluderande kristendom, hur man hjälper troende att fördjupa sin tro för att allt mer kunna följa Jesus. Lite märkligt blir det då att man avvisar en utsatt och i vissa sammanhang utstött grupp, de homosexuella kristna.
