 |
| Bilden är lånad från bloggen "Call Me Excellency" |
På Commonweal Magazines webbsida finns den läsvärda artikeln, Rome & Women Religious som ger ett historiskt perspektiv på den satsning som kyrkan gjort för att hålla kvinnor borta från maktpositioner allt sedan de första århundradena. För jag är övertygad om att oviljan att dela med sig av inflytandet egentligen är vad motståndet mot kvinnliga präster och diakoner handlar om. Säkerligen är det också drivkraften hos kvinnoprästmotståndarna i t.ex. Svenska kyrkan.
Andra Vatikankonciliet har betytt enormt mycket för Katolska kyrkan men när det gäller jämställdheten konstateras i artikeln att inga kvinnor fick delta i öppnandet i oktober för 50 år sedan. Vad värre är, om ett Tredje Vatikankoncilium öppnades idag, skulle det fortfarande inte finnas några kvinnor finnas i beslutsfattande positioner. Detta eftersom kvinnor trots att det gått femtio år inte får bli präster i Katolska kyrkan och det är som sagt förutsättningen för att få inflytande.
Skälen som angetts för det har växlat över tid i artikeln ges följande beskrivning:
"Historically it was the God-given superiority of men that justified excluding women from the priesthood. When that explanation became an embarrassment, others were proffered. Now the church teaches that it must follow the example of Jesus, who chose only men as his apostles, and that, because of their physical resemblance to Jesus, only men can act symbolically in persona Christi."Den senaste förklaringen är så vitt jag vet att kyrkan inte har mandat att tillåta kvinnor att bli präster. Men varför skulle man inte ha det, när man ändrat sig flera gånger tidigare??
Det verkar som om Vatikanen försöker att minska det lilla inflytande kvinnor kvinnor ändå har. Nu senast genom försöken att detaljstyra de amerikanska systrarna och flickscouterna, vilket också tas upp i artikeln.
Det är lätt att misströsta över hur lite som skett när det gäller jämställdheten i kyrkan.
Men jag tror att en stor förändring nu växer fram under ytan och den illustreras förträffligt av bilden jag lånat från Call Me Exellency. Om tillräckligt många går mot portarna blir trycket så stort att de ger vika och historien visar att en förändring då kan ske snabbt. Tänk på upphävandet av aphartheid och Berlinmurens fall.
De intensiva attackerna mot kvinnor vi upplever nu från katolska ledare kan vara de sista desperata försöken att hålla oss tillbaka. Det gäller att inte snubbla på målsnöret, utan vänligt men bestämt röra sig framåt.
