Givetvis förekommer det också kristna från andra kategorier i media, men då inte i egenskap av troende.
Ross Murray är inne på liknande tankegångar i artikeln Where Are the Pro-LGBT Religious Voices in Mainstream Media? i Huffington Post. Jag blir lite förvånad när jag ser att de har samma problem som vi med att ett fåtal konservativa kristna talar för en betydligt mer liberal majoritet i media. Det är alltså inte bara ett bekymmer för ett litet land som Sverige med få aktiva kristna utan även för USA med många.
Ross Murray beskriver specifikt situationen för HBT- kristna i USA och berättar att under Påskdagens mässa satt han i kyrkan omgiven av både homo- och heterosexuella katoliker, inget problem. I TV-serier finns numer även homosexuella karaktärer. Men när det gäller andra typer av program är det samma kristna med konservativa åsikter som framträder om och om igen.
"With all this support among religious people, why don't Americans get to hear LGBT-affirming messages from some of them? They are crowded out by the same extreme voices over and over again. The voices who claim to represent the religious viewpoint on LGBT people, especially Christianity, are the voice and faces that we see have seen for years on news television - local, national and especially cable."Ansvaret för att ge en mer nyanserad bild av kristna ligger till stor del hos media, anser Murray. Det kan jag hålla med honom om, även om jag förstår frestelsen i att låta de extrema personerna synas för att locka tittare. Här i Sverige kan problemet också vara att "vanliga" kristna oroar sig för att t.ex. arbetskamrater ska betrakta dem som konstiga om de skyltar med sin tro. "Vanliga" katoliker kan också frukta reprimander om man framför åsikter som inte följer den officiella linjen.
Men saken är den att ingenting kommer att bli bättre av sig självt. Kristna och inte minst katoliker som är sambos, frånskilda och kanske omgifta, homosexuella osv måste börja ta plats. Först då kan vi förändra omgivningens bild av oss.
