Vad vissa präster inte vet om preventivmedel

Det händer då och då att jag stöter på en text som förmedlar det jag själv tycker,  fast mycket bättre formulerat än vad jag kan åstadkomma. Jo McGowan skriver i Commonweal Magazine på ett uppfriskande sätt om det annars tröttsamma ämnet, Katolska kyrkans syn på sex och preventivmedel.
Hon skriver med anledning av en artikel av fr.Roger Landry i New York Times där denne bl.a. hävdar att man genom att använda preventivmedel tar avstånd från möjligheten att bli förälder. På det svarar Jo McGowan, det egentligen självklara, att man inte avvisar föräldraskapet, utan aktivt beslutar när man är redo att bli förälder.

Fr. Landry hävdar att preventivmedel gör att samlag enbart handlar om lust. Jo McGowan påpekar att så resonerar en tonåring.

"He is wrong, though, to assume that using contraception automatically makes “pleasure the point of the act.” This is how adolescents think. Teenagers dream of constantly available sex, uninhibited by any possibility of pregnancy. That priests would talk the same way about sex between a husband and wife who have chosen to use contraception reflects inexperience and adolescent projection."

Denna omogna inställning till sexualiteten som tyvärr finns hos en del katolska präster har ju även föreslagits som en möjliga förklaring till epidemin av sexuella övergrepp i kyrkan.

McGowan skriver att en vuxen person är väl medveten om att en sexuell relation går mycket djupare än att bara vara fråga om ren njutning. Det handlar lika mycket om att kommunicera, hela och stärka varandra skriver hon.

Hon påpekar också att katolska biskopar verkar se barn enbart som ett resultat av en biologisk akt, inte som individer, vilka är efterlängtade och välkomna.

Jag har själv vid olika tillfällen försökt formulera mina tankar om att katolska ledares syn på sexualitet och barn är väldigt teknisk och precis så kall som man beskyller omvärlden för att vara. Men jag har inte lyckats så här bra med att sätta fingret exakt på vad som är fel i deras resonemang.

I slutet av artikeln skriver Jo McGowan att hon själv alltid använt naturlig familjeplanering, men trots det tycker hon att kyrkan gjort sig själv till ett spektakel med sitt fyrkantiga sätt att resonera kring preventivmedel. I stället för att hjälpa människor att fatta bra beslut utifrån sina behov har man försökt med en "one size fits all" argumentation.