Jesus, så som han möter läsaren i Jonas Gardells Om Jesus, var inkluderande. Han talade och åt med alla möjliga och i omgivningens ögon omöjliga människor. Han rörde vid sjuka och verkade strunta i att han därmed blev oren osv. Nu är det ju Jonas Gardells tolkning det är frågan om. Han är noga med att påpeka att han, liksom alla som någonsin skrivit om Jesus, har sin egen agenda och uppmanar läsaren att vara kritisk. Tänk om andra författare som skrivit om ämnet hade haft den självinsikten och ärligheten? Något säger mig att vi haft ett betydligt bättre samtalsklimat inom kristenheten då...
Jesus var alltså inkluderande, men hans efterföljare verkar bums ha delat upp sig i olika grupperingar som stred sinsemellan och hävdade att just de hade den rätta tolkningen. Församlingen i Jerusalem leddes av Jakob, som enligt Gardell var bror till Jesus, i Rom var Petrus ledare, Paulus verkade i flera församlingar, det fanns Johannestrogna, de gnostiska kristna osv.
På 300-talet gjorde den romerske kejsaren Konstantin kristendomen till statskyrka. Han stödde den riktning som skulle bli Katolska kyrkan, vilket naturligtvis gjorde att den gick segrande ur striderna.
Men lugnet varade inte så länge, kristenheten har fortsatt att strida om vem som tror rättast och bäst. Öst och väst bröt med varandra, Luther startade på 1500-talet reformationen, ur protestantismen uppstod sedan frikyrkorna. Gardell tar Baptistkyrkan som han själv växte upp i som exempel på det senare och ur den bröt sig Maranata ut osv.
Jag tror att man behöver ha historien som bakgrund för att kunna sätta in den omdiskuterade upptagningen av värdekonservativa anglikaner i Katolska kyrkan. Maureen Fiedler, som bl.a. är en av redaktörerna till Rome has spoken..., analyserar situationen, som jag tycker, klokt på NCR. Det är alltid upplyftande att läsa något man själv anser, men inte skulle kunna formulera lika bra.
Fiedler välkomnar den som vill bli katolik in i gemenskapen, men är bekymrad över grunderna till övergångarna i det här fallet. De handlar inte om något centralt, som att man är missnöjd med böner, psalmer, etc. Utan drivkraften för att vilja tillhöra Katolska kyrkan är i stället en önskan att få stänga ute andra. Hon skriver:
"But overall, I am troubled about this recent move. Generally speaking, the Episcopalians moving over are not disaffected by prayers or hymns or externals. They are uncomfortable with recent Episcopal practices that recognize and bless human equality. Are we violating a fundamental principle of justice when we welcome folks into the Catholic church because they are opposed to gender equality and/or do not accept people of different sexual orientations on an equal basis?"
Fiedler påminner om att det fanns en tid (fram till mitten av 1800-talet) då Katolska kyrkan accepterade och till och med stödde slaveriet. Något man man nu fördömer totalt. Hon drar paralleller till de grupper som man försöker stänga ute nu, frånskilda och omgifta, samkönade par, kvinnor och gifta män med prästkallelser och slaveriet. Visserligen är det inte frågan om fysiskt våld, men precis som för slavarna handlar det om att neka människor grundläggande mänskliga rättigheter.
Maureen Fiedler ställer en avslutande fråga, som vi nog alla bör tänka över:
"And so I must ask: When we welcome people because they seek a place where their belief in inequality is accepted, are we not perpetuating and even blessing attitudes of injustice?"
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/should-church-take-episcopalians-who-believe-injustice
Kristenheten har, som vi sett, en lång tradition med grupperingar som med olika medel försöker bekämpa och utestänga den som inte delar just deras tolkning av tron. Men det har också alltid funnits de som likt, Maureen Fiedler, strävat efter dialog, medkänsla och tolerans. Är det inte på tiden att lyfta fram den delen av Traditionen?
