Jag skrev ett kort inlägg, som närmast var ett förtjust utrop, om denna krönika av Gert Gelotte i GP på Katolsk Visions blogg häromdagen. Men som alla verkligt meningsfulla texter så får den läsaren, i det här fallet mig, att tänka vidare.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.822457-gert-gelotte-lagom-ar-bast-absolut-bast-
"Lagom uttrycker ödmjukhet inför livets gåtfullhet och respekt för tillvarons komplexitet."skriver Gert Gelotte och fortsätter med att inom religion och politik är behovet av lagom inte så stort.
Om vi lämnar politiken därhän och fokuserar på religionen, så tror jag att bruket av "lagom" trots att det är ett så stillsamt ord, närmast skulle leda till en revolution.
Hur skulle dogmer, förkunnelser, diskussioner etc. se ut om de inblandade kände just ödmjukhet inför livets gåtfullhet och tillvarons komplexitet? Skulle det trätas lika mycket om detaljer och om vem som tror bäst och rättast? Jag tror inte det, tvärsäkerhet och ödmjukhet är så vitt jag kan se oförenliga.
"När religion och politik förenklas vida bortom livets komplexitet framträder ett gemensamt mönster. Det finns alltid ett hotande inferno, löften om en radikalt bättre framtid och däremellan uppoffringar – mest av andra."
Den här enkla och tydliga modellen har jag testat och den fungerar bra och ger ytterligare en dimension till texter jag läst och det borde förstås fungera på TV-inslag osv. Inte minst har jag blivit uppmärksam på när författaren faktiskt inte förenklar.
Behovet av lagom, inte minst inom kristendomen, är som jag ser det stort. Jag tror också att det finns fler än man anar bland oss troende som omfamnar innebörden i lagom. Ta mer plats är förstås ingen rimlig uppmaning, snarare då att låta lagom verka. Kanske är liknelsen om surdegen en bra inspiration eller varför inte berättelsen om hur det gick när solen och nordanvinden slog vad om vem som kunde få en man att ta av sig sina kläder.
