Ju mer jag läser om Bibelns, den tidiga kyrkans historia och de samtida och tidigare religionerna ju mer undrar jag vad som är specifikt för Jesus och för kristendomen? Länge trodde jag att just Jesu död och återuppståndelse var helt unik.
Men efter att ha läst på om först Dionysos/Bachus, sedan om Osiris och även Baal insåg jag att gudar som dog och återuppstod var rätt vanligt under antiken. Ett lite mindre känt exempel är Adonis http://en.wikipedia.org/wiki/Adonis vars kult troligen har feniciskt ursprung och som jag just läst om i boken Her Share of the Blessings av Ross Shepard Kraemer. Boken är inte ny utan kom ut 1992 och får betraktas som grundforskning när det gäller kvinnors, både hedniska, judiska och kristnas religiösa liv under antiken.
Än mer slående likheter med flera av Bibelns skildringar, inte minst den om Jesu död och uppståndelse finns i berättelserna om gudinnan Innana. Maria Schottenius recenserade i DN en utgivning av dessa, Innana-Skymningens drottning med översättning och kommentarer av Lennart Warring och Tania Kantola,
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/inanna--skymningens-drottning
Där står bl.a.:
"Innan Inanna stiger ner i Underjorden berättar hon för sin trogna tjänarinna hur hon ska göra för att få upp henne igen. Tjänarinnan ska stämma upp i klagosång, hon ska slå hårt på trumman i templet, gå runt gudarnas hus. ”Inför andra, klös dina ögon för mig, klös din näsa för mig. I din ensamhet, klös dina lår för mig.”
Inanna själv gör vandringen till ”Landet utan återvändo” och vid var och en av de sju portarna får hon lämna något av det hon har på sig, sina kläder, sina smycken, tills hon står naken inför sin syster, dödsrikets drottning. Där blir hon skändad och plågad, och dödad. ”Hennes döda kropp hängdes upp på en krok.”
Men hjälpen kommer. ”Det gick tre dagar/och det gick tre nätter.”
Sedan kommer den klassiska berättelsen om hur Fader Enki tar lite smuts från sin nagel och skapar två flygande varelser, som tar sig ner till dödsriket och hämtar upp Inanna. På ett villkor dock: Dödsrikets drottning Heliga Ereshkigal får behålla Inannas älskade Dumuzi halva året i dödsriket, och halva året kommer Dumuzis syster att vara där."
Man kan se likheter med senare myter som, Demeter och Persefone, men även Orfeus och Euredike, Amor och Psyke och förstås vår egen kristna passionsberättelse. Vilket förstås säger mycket om hur människorna resonerade och vad de prioriterade. Vad händer efter döden och man uttrycker ett hopp ett liv efter det. Men de berättelserna handlar också att försäkra sig om att vintern ska ta slut, jorden blir fruktsam, att människor och djur är fruktsamma.
Det här är en bok som jag med spänning kommer att läsa för att lära mig mer om historia och genom det mer om kristendomens historia, som inte är så unik som vi gärna vill tro. För en del är kanske likheterna mellan olika religioner skrämmande, men jag känner snarare en tillförsikt i att människor genom tiderna kommit fram till så likartade svar på det stora existentiella frågorna. Det gör att jag tror att det faktiskt finns ett svar på dem.
