Katolska präster har, men undantag för dominikanen Tom Doyle, inte gjort sig kända för att stötta offren för sexuella övergrepp mot barn och ungdomar i kyrkan. I artikeln från Sheboyganpress berättas om prästerna James Conell och Richard Cerpich som försöker bättra på kyrkans anseende i den frågan. De vill visa att inte alla katolska ledare i första hand tänker på att rädda kyrkans anseende och ekonomi, utan att man engagerar sig för offren. Vilket är väl så viktigt för offren som den ekonomiska ersättningen.
http://www.sheboyganpress.com/article/20120102/SHE06/201020368/Editorial-Comfort-help-abuse-victims?odyssey=mod|newswell|text|FRONTPAGE|p
Läs också gärna artikeln och se videon på NCR där jesuiten James Martin förklarar en del av de mekanismer som han menar styr förövarna, alltså präster och även organisationen, dvs Katolska kyrkan. Förövaren är ofta en man med en en narcissistisk och grandios personlighet, där allt kretsar runt honom. Han lägger inte märke till några signaler från offren och vid ett avslöjande tycker han bara synd om sig själv som straffas, hängs ut, förlorar sitt arbete etc.
Martin påpekar att alla runt förövaren måste vara uppmärksamma på detta och inte dras in i hans nät, vilket är lätt gjort eftersom förövaren ofta är en karismatisk ledargestalt, utan vidta de åtgärder som behövs. Dessutom försvåras situationen av att förövaren är någon de känner och har omkring sig, medan offren ofta är mer anonyma.
När jag tänker efter har jag många gånger hört och sett försvar från både katolska ledare och lekmän som just går ut på att man ska tycka synd om förövaren som förlorat så mycket. Så skönt med en präst som lugnt och sakligt förklarar mekanismen bakom och tar avstånd från det. Det borde vara inspirerande för våra svenska jesuiter att ha en sådan medbroder!
http://ncronline.org/news/accountability/video-why-there-sympathy-sex-abusers
