Anders Ahlberg beklagar i en ledare i Kyrkans tidning att Simon Sebag Montefiores biografi över Jerusalem nästan bara handlar om krig, belägringar, massakrer och andra våldsamheter. Med den historieskrivningen anser Ahlberg att det blir obegripligt att människor alls velat bo i staden. Han fortsätter: "Hängivenheten, omsorgen, osjälviskheten, kärleken, den varma tron – alla de egenskaper och förmågor som bygger huvudhistorierna kring Jerusalem och de tre religionerna finns inte där."
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kyrkan-behover-en-skiljenamnd
Eftersom jag inte läst Montefiores biografi kan jag inte ha någon åsikt om själva boken, däremot håller jag helt med om Anders Ahlbergs synpunkter när det gäller hur historien ofta skildras, dvs genom dess krig.
Det leder också mina tankebanor tillbaks till Jonas Gardells Om Jesus. Där han avslutar med att beskriva hur snabbt Jesusrörelsen avlägsnar sig från den historiske Jesus så som han skildras i evangelierna. Denne ägnade sig inte åt att dela ut bestraffningar, i synnerhet inte dödsstraff, i Apostlagärningarna däremot hinner man bara till 5:e kapitlet så dödas de nya medlemmarna Ananias och Sapfeira för att de inte gav riktigt alla pengar de hade till församlingen. Inte heller verkar evangeliernas Jesus har varit intresserad av bygga upp maktstrukturer eller grunda någon kyrka.Trots det är det vad man genast sätter igång med.
Jonas Gardell skriver i de avslutande kapitlen att av dem som följde Jesus medan han levde är det egentligen bara Petrus och Johannes som nämns i Apostlagärningarna. Vart tog de andra vägen? Han undrar om de helt enkelt gick ut och gjorde vad Jesus sagt åt all lärjungarna att göra dvs predika, hela och förkunna Guds rike. Men utan att få något större gensvar, vilket ledde till att de försvann ur historien.
Men kanske tog det ändå inte slut där. Med Petrus och Paulus vid rodret började kristendomen en stormig seglats fylld av bråk och splittring, en dramatik som fått uppmärksamhet.
Jag vill ändå inte tro att de andra lärjungarnas, insats var betydelselös, utan att de inspirerade andra. Att en del av den godhet, öppenhet och ärlighet som vi kan möta lite varstans i världen har sitt ursprung hos dem. Kanske är det inte alls så, men tanken får mig att känna mig närmare Jesus och hans lärjungar än jag någonsin gjort tidigare.
