Det femte budet och Katolska kyrkans tolkning av det

På irländska Association of Catholic Priests hemsida finns en intressant artikel  av fr John P Mannion. Han skriver dels om Katolska kyrkans successiva utveckling till den absoluta monarki den är idag, dels hur synen på det femte budet, du ska inte dräpa, ändrats genom historien. Artikeln är lång men inte särskilt svårläst, spännande som den är. Jag kommer att koncentrera mig på synen på dräpande, men uppgifterna om hur kyrkans styrts är förstås lika matnyttiga.

John Mannion inleder med att konstatera att alla kristna känner till budordet du ska inte dräpa, men att få är medvetna om hur mycket som ändrats vad det gäller tolkningar och tillämpning sedan det kom till. Redan i gammaltestamentlig tid gick det t.ex. att döda den som varit otrogen eller upproriska söner. Jag undrar personligen om inte det mest av allt visar att Bibeln i synnerhet GT består av texter från väldigt olika håll som satts samman?

För kristna står Jesu undervisning över den gammaltestamentliga och när det gäller att döda är budskapet för ovanlighetens skull helt entydigt. Jesus betonar att man inte får döda en annan människa.
Det borde ha gjort det lätt för kristna i allmänhet och Katolska kyrkan i synnerhet att konsekvent ta avstånd från alla former av dödande. Som vi alla vet är det inte så och det var bara under kristenhetens första århundraden som de kristna faktiskt höll på detta.

Fr. Mannion påpekar att de amerikanska biskoparna protesterade mot demokraten John Kerry därför att denne var positiv till aborter men inte hade något att invända mot George Bush som var ansvarig för att åtminstone 100 000 irakier dödades.
De följde vid det tillfället råden från dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger, hans svar finns citerade i artikeln.

Det verkar som om maktkamperna i kristenheten fördes utan dödande de tre första århundradena av dess historia. Men när de kristna inte längre riskerade liv och lem för att de just var kristna ändrades paradoxalt nog situationen. År 366 blev 137 anhängare till den nyvalde påven Ursinus dödade av en annan grupp kristna.

Sedan följer en våldsam kyrkohistoria där det bl.a sker massakrer på meningsmotståndare som albigensarna i Sydfrankike, något det talas tyst om i kyrkan men uppgifterna är förskräckande:

"The crusade, which he sent against the Albigensians in the South of France (1208 AD), led by the Cistercian general of Citeaux, killed between 7,000 and 20,000 men, women and children in the town of Beziers with no trial, no judicial process. They were butchered in churches where they had taken refuge; and the town was burned with the corpses inside."

Vi ska förstås inte glömma de andra korstågen, eller inkvisitionens härjningar med tortyr och dödsstraff.

Jag tycker att det är nedslående att inte heller Andra Vatikankonciliet slog fast att det inte är rätt att döda andra människor, men det gjorde man inte.
Men det här är väl ytterligare ett exempel på att Katolska kyrkans ledning tolkar Bibeltexter och kyrkans tradition när och som det passar dem.