Kvinnosynen på internet och i Katolska kyrkan

Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad.
Så stod det i DN för någon vecka sedan och påståendet är tillämpligt i många sammanhang, inte minst när det gäller hur kvinnor blir behandlade på internet. Jag kan bara försöka föreställa mig vad kvinnliga journalister och andra kända kvinnor får utstå i form av kränkande kommentarer och hot med sexuell underton.

Själv är jag förstås inte så hårt drabbad, här inskränker det sig till en anonym medhjälpare (föreställ er att en manlig skribent skulle råka ut för en sådan!). På andra nätforum kan det vara tuffare, jag blivit uppmanad att radera ett inlägg, för att mannen som kommenterade inte gillade innehållet, eller gå över till Svenska kyrkan för att mina åsikter överhuvudtaget inte passade ett antal s.k. nättroll. Kommenterar jag på en svenskkyrklig blogg tycker samma (?) nättroll att jag ska hålla mig till Katolska kyrkan.
Så många sexuella antydningar har jag inte stött på, det är svårt att hävda sin fromhet om man som kristen anspelar på sex förmodar jag. Undantaget är en del sympatisörer till SSPX som visat prov på stor fantasi när det gäller homosexuella mäns sexliv.
Allt det här är jobbigt men går så mycket lättare att hantera för mig, liksom för de hårdast drabbade har jag förstått, om man får uppskattning från andra. Så idén med nätkärlek tycker jag är strålande! Väg upp näthatarnas mobbning med positiva kommentarer.

Jag tänkte också ta upp hur män ser på kvinnor och vår förmåga rent allmänt i Katolska kyrkan. Som tur är finns det ljuspunkter och jag tänkte gå från mörker till ljus, så att bloggen slutar med något positivt.

När jag läste intervjun med det påvliga hushållets teolog Fr. Wojciech Giertych OP kom jag att tänka på gruppen Manhattan Transfers låt Operator. För nog skulle det krävas en direktlinje till Jesus för att kunna uttala sig så säkert om hur Jesus tänkte när det gäller präster, eller avfärda kvinnors prästkallelser generellt som falska som Giertych gör?
Kyrkan har sedan första början skapat sina roller och hierakier och det gäller i högsta grad prästämbetet, som jag visat i flera inlägg. Så katolska män borde ägna sig mer åt en mycket vacker kallelse, att tolka kyrkans tradition så att även kvinnor får möjlighet att följa sina olika kallelser.

Sveriges ambassadör vid den Heliga stolen, Ulla Gudmundsson, skriver på sin blogg om den italienske kyrkoherde som spikade upp ett anslag på kyrkans port där han uppmanade kvinnor till sund självkritik, var det inte många gånger kvinnorna som provocerade männen att begå våldtäkter och ge dem stryk?
De kvinnliga församlingsmedlemmarnas resoluta protest då de först bojkottade en mässa och söndagen därpå kom i minikjolar samt Vatikanens avståndstagande från kyrkoherdens åsikter är dock positivt. Historien hamnar därför i mitten.

Men det är män som fr. Tony Flannery som gör att vi katolska kvinnor ändå kan känna oss lite hoppfulla. Nu finns det också möjlighet att skriva på en stödlista för honom. Tänk på att han, liksom alla andra modiga och frispråkiga människor, också behöver få positiv respons för att orka.