Påven avgår, ett klokt beslut av en gammal man

Det har skrivits mycket i media och bloggosfären om Benediktus XVI:s  plötsliga besked att han avgår.

Som så många andra tycker jag att det här är det klokaste och mest konstruktiva påven gjort under sin ämbetstid. Han insåg att han inte orkade med sitt arbete längre, tog konsekvenserna av det, återupplivade ett medeltida inslag i kyrkans tradition och avgår.

Annars har jag inte mycket positivt att säga om Benediktus XVI:s pontifikat. Han har förbjudit diskussion om katolska kvinnors möjlighet att bli prästvigda och varit ansvarig för att de som tagit ställning för kvinnliga präster straffats snabbt och hårt.
När det gäller de sexuella övergreppen mot barn och ungdomar har han, som jag uppfattar det, däremot inte agerat mer än han varit tvungen till. Vidare har vi skandalen med förintelseförnekaren Richard Williamson och turerna runt SSPX. Uttalandet om att kondomer inte skyddar mot hiv osv.
John Allen jr skriver idag på NCR att just skandalerna runt påven kan ha varit en bidragande orsak till att han avgår.

Det räcker alltså gott och väl med att beskriva vekligheten som den är, man behöver inte förstärka något. Därför kan jag tycka att det är onödigt att dra upp Benediktus ungdom i Hitlerjugend. Även om man skulle önska att han tydligt tagit avstånd från det, stämmer det säkert att nästan alla ungdomar var med.
Bättre då att hålla sig till det påven gjort som vuxen och som sagt det är illa nog.

Dessutom är det dumt att ge ledningslojala katoliker som t.ex. DN:s ledarskribent Erik Helmerson chansen att bara skriva om och klaga över plumpa skämtteckningar och just de orättvisa beskyllningarna om att påven var nazist men hoppa över senare skandaler och tvivelaktigheter.
Den typen av smitvägar från obehagliga realiteter finns det ingen anledning att bjuda på, tvärtom.