John Allen Jr har ändrat på det och tar upp flera exempel i en lång och tyvärr lite omständlig artikel på NCR. Han utgår från boken The Secret Papers of Benedict XVI av Gianluigi Nuzzi. Bokens 11 kapitel tar upp 9 olika områden där man kan misstänka oegentligheter från Vatikanens sida:
- The Dino Boffo case
- Controversies surrounding Archbishop Carlo Maria Viganò, currently the papal ambassador in Washington, D.C.
- Vatican finances
- The Vatican's role in Italian politics
- The Vatican security forces
- Controversies surrounding Cardinal Tarcisio Bertone, the Vatican's Secretary of State
- Communion and Liberation, the Legionaries of Christ, and the Lefebvrists
- Globalization and its economic impact on the Catholic church
- Vatican diplomacy
Redan i samband med det Första Vatikankonciliet 1869-1870 kunde tyska tidningar publicera handlingar som definierade läran om Påvens ofelbarhet.
Paulus VI gjorde mycket gott, men misslyckades med att förnya Katolska kyrkans syn på preventivmedel vilket, som jag ser det, orsakat mycket elände. 1967, året innan Humanae Vitae gavs ut, lämnade en påvlig kommission in en rapport som var positiv till preventivmedel. Den läckte ut, vilket dock inte gjorde att Paulus VI ändrade på kyrkans negativa inställning.
Historien ger onekligen en tydlig bild av de, säkerligen brutala, maktkamper som utspelas i Vatikanen. Tom Heneghan skriver att dessa har sin grund i att det påvliga hovet har samma strukturer som furstehoven under renässansen. Genom dessa har man även en stor förmåga att dölja det som pågår för omvärlden och saknar den transparens som moderna regeringar har.
Denna kultur har de senaste decennierna använts för dölja sexuella övergrepp och pengatvätt i Vatikanens bank. Vilket är förskräckligt, men ändå bleknar i jämförelse med vad som hänt tidigare i påvehovens historia.
Under 1400-1500-talen mutade sig påvar till sitt ämbete, hade öppet både älskarinnor och familj och utnämnde yngre släktingar till kardinaler.
Sixtus IV t.ex. lät uppföra Sixtinska kapellet under sitt pontifikat, 1471-1484, men utnämnde också sex syskonbarn till kardinaler och var inblandad i en mordkomplott. För att ta ett konkret exempel ur den allt annat än oskuldsfullt vita påvehistorien.
För mig verkar det som om de flesta av Katolska kyrkans största bekymmer orsakas av kvardröjande ålderdomliga idéer och strukturer. Inte så att jag har något emot historia, tvärtom, under förutsättning att man lär sig av den inte klamrar sig fast vid den.
