Det verkar som om fler och fler katoliker såväl lekfolk som systrar och präster ifrågasätter den rådande ordningen i Katolska kyrkan. Jamie L. Manson skriver på NCR om en pionjär i kyrkan när det gäller att lyfta fram hbt-personers situation. John McNeill, som innan han blev utesluten ur sin orden var jesuit är aktuell i en ny dokumentär.
Manson konstaterat att de flesta har svårt att dra sig till minnes en tid då katolska ledare inte var fullt upptagna med att uttala sig om sexualitet. Men faktum är att det inte är så länge sedan huvudstrategin var tystnad, inte minst när det gällde homosexualitet.
Ett tigande som John McNeill bröt 1976 med sin bok The Church and the Homosexual en samling artiklar som utgavs med stöd jesuiternas general Pedro Arrupe. Boken fick mycket uppmärksamhet och uppskattning, fast inte från Troskongregationen, vars chef kardinal Ratzinger beordrade McNeill att inte tala offentligt om frågor som rörde homosexualitet.
En tystnad som McNeill följde i nio år, men när AIDS-epidemin blev känd i början av 1980-talet måste han följa sitt samvete och börja tala om hbt-frågor. Tystnaden i de här frågorna från kyrkans sida tog liv som han uttrycker det.
Han ville få homosexuella katoliker att sluta känna skuld och självhat för sin läggning och betonade att all kärlek mellan människor är god. Svaret från Katolska kyrkan lät inte vänta på sig, John McNeill blev utesluten ur sin orden.
Men precis som för t.ex. Roy Bourgeois verkar modet att följa sitt samvete i ett längre perspektiv vara positivt och inte minst bära frukt. McNeill har fortsatt att skriva och ge reträtter och hans levnadsöde når nu fler genom dokumentären Taking a Chance on God av Brendan Fay.
I Badische Zeitung finns en intervju med en annan modig präst,Eberhard Schockenhoff som, om jag förstår saken rätt, inte bara talar för sig själv utan för ca 200 präster i Freiburgs ärkestift. Här är det fråga om att ge kommunionen till katoliker som är frånskilda och omgifta. Schockenhoff hänvisar till att man av barmhärtighet inte bör neka denna växande grupp att ta emot den. Han har själv aldrig mött någon som han inte känt att han kan dela ut kommunionen till.
Han och de övriga prästerna menar att det brådskar att hitta en fungerande lösning på den här frågan och att Katolska kyrkans överlevnad hänger på att man gör det.
Kanske är det stora intresset från katolska ledares sida när det gäller frågor om familj och sexualitet trots allt en insikt om att det inte går att låtsas som att det inte finns homosexuella katoliker, eller frånskilda och omgifta.
Jag tror precis som de tyska prästerna att det brådskar. Det håller inte längre att t.ex. hävda att homosexuella inte får diskrimineras men samtidigt förbjuda dem att ha förhållanden.
