Alla insatser som kan öka dialogen mellan och inom olika religioner och givetvis mellan troende och icke-troende är mer än välkomna. Fler kontakter mellan människor från olika håll och ökade kunskaper om varandra är jag övertygad om är det bästa sättet att tackla de motsättningar som finns mellan olika grupper i nästan alla länder. Därför ser jag verkligen fram emot Hedningarnas förgård, som jag också förstått är att se som en början på en process inte som en enstaka händelse.
Det jag efterlyste i min förra blogg var lite mer bakgrundsinformation till arrangemanget, hur man resonerat kring frågor som vem är troende respektive icke-troende och hur man valt ut de medverkande?
Ulla Gudmundson har skickat ett utförligt svar på mina frågor och också generöst gett mig tillstånd att publicera svaret. Så här skriver hon (eftersom jag skrivit ut några förkortningar och flyttat en länk till inledningen sätter jag inte citationstecken runt texten):
Ämnet gav sig ju självt - hela syftet med Hedningarnas förgård är ju att uppmuntra dialog mellan troende och icke troende.Vi var överens om att samtalen måste ha en inspirerande titel för att locka publik och det påvliga kulturrådet köpte omgående mitt förslag "Världen med eller utan Gud".Vi var också överens om att använda samma format som för det mycket lyckade idésamtalet "Europe's Spiritual Roots" i Rom den 2 november 2009, som var den svenska Vatikanambassadens sätt att manifestera Sveriges EU-ordförandeskap, dvs två inledare, en från Vatikanen och en svensk, följt av ett strukturerat samtal. Uppteckningen från samtalet finns på Vatikanambassadens hemsida.Det var i själva verket det samtalet som gjorde kardinal Gianfranco Ravasi intresserad av samarbete med Sverige och fick honom att föreslå en Hedningarnas förgård-event i Stockholm. Jag blev mycket glad över det och satte genast igång med planeringen, det har alltså tagit mer än ett och ett halvt år att komma till skott.Först gällde det att hitta bra samarbetspartners i Sverige. För det första kändes det naturligt att tackla relationen tro-vetande på ett konceptuellt plan. Kungliga Vetenskapsakademien (som redan haft kontakter med Vatikanen) var en naturlig samarbetspartner. Sedan ville vi ha ett samtal mer inriktat på praktiska livsåskådningsaspekter - blir livet annorlunda för den som tror resp inte tror? - som också kunde locka ungdomar, och då var Fryshuset en naturlig partner. Det har f ö varit jättekul att samarbeta med bägge.Det är en mycket intressant och bra fråga hur urvalet av medverkande sker till sådana här övningar. Jag har ju ordnat många liknande samtal tidigare på UD. För det första ser jag den processen som i hög grad en del av det intellektuella/kreativa projektet.Utgångspunkten är önskan att penetrera, vrida och vända på ett ämne (i det här fallet "Världen med eller utan Gud".En annan är önskan att göra det genom att sammanföra en grupp artikulerade personer med olika infallsvinklar på ämnet till ett äkta samtal (artikulerade personer håller ofta föredrag, skriver artiklar etc, men det sker s a s rakt ut i luften, praktiskt taget aldrig har vi tillfälle att tjuvlyssna på ett SAMTAL mellan personer på kvalificerad nivå, särskilt inte över ämnesgränser som t ex teologi-vetenskap, ateism-tro etc.Urvalsprocessen är sedan i praktiken en kombination av deduktion och induktion. Du utgår från ämnet och ställer dig frågan: vem/vilka kan ha något att säga. Du ser dig om, talar med bekanta, läser böcker och artiklar. Du har förhoppningsvis tillräcklig överblick, själv och med hjälp av andra som du har förtroende för, att veta var du ska leta.Urvalet är alltid ett urval, du måste göra en avvägning mellan å ena sidan önskan att få alla relevanta aspekter representerade, å den andra önskan att alla inom en begränsad tid ska få säga sitt. Ett samtal vi hade på Södra Teatern 2006 på temat "Världsbilder, religion, yttrandefrihet, globalisering" med 12 talare blev fantastiskt, men fyra timmar var egentligen för långt. Publiken klarade det därför att diskussionen på scenen var så spännande, men det var på gränsen.Så nu har vi satt en gräns på två och en kvarts timme. Vi kommer att strukturera själva samtalen i tre delpass, med en fråga alt påstående som underrubrik. Deltagarna kommer att inleda parvis, mycket kort, 3-5 minuter. Därefter ordet fritt i hela gruppen. Tonvikten alltså MYCKET STARKT på samtalet.Första frågan i bägge samtalen blir: "vad innebär det att tro respektive inte tro?".I de tidigare samtalen har vi inte haft några längre inledare, men dels fungerade det bra i Rom, dels känns det naturligt att en besökande celebritet som Ravasi som ju dessutom är drivkraften bakom "Hedningarnas förgård", får tillfälle att lägga ut texten. Folk är ju jätteintresserade inför detta besök av en så spännande kardinal.Inledningarna blir s a s avstamp för samtalen.. Vi har i båda samtalen velat matcha Ravasi med en svensk icke-troende. De båda vi valt är ju sinsemellan olika. Georg Klein (som jag inte träffat personligen) är ju för det första vetenskapsman (tumörbiolog) och författare till en lång rad böcker om livs¨åskådningsfrågor. Han är uttalad ateist. Thomas Hammarberg är en person som, med utgångspunkt i en icketroende värdegrund, har ett starkt humanitärt engagemang - en bra utgångspunkt för ett samtal om religionens roll i världen.Ravasis projekt vänder sig ju inte alls bara till katoliker, utan till alla människor, troende och icke troende. Jag har velat att han ska möta en svensk verklighet, både troende med olika tillhörighet (katolska kyrkan, Svenska Kyrkan, frikyrkorörelsen, islam) och också icketroende som är sinsemellan olika och kommer från olika utgångspunkter, från Humanisternas "sekulära humanism" som vissa skulle kalla "militant ateism" till en ståndpunkt som snarast är ointresserad av trosfrågor.Det är viktigt att poängtera att detta är något annat än interreligiös dialog. Det viktiga har varit att ha med representanter för olika sätt att tro resp inte tro. Det har i sammanhanget känns viktigt att se till att det spektrum som finns också på den icketroende sidan är väl representerat. Jag hade gärna velat ha med representanter också för judaism, buddhism och hinduism, men då hade det blivit för många på scenen.Man får se det här som ett led i en process. Jag hoppas att samtalen kan bli avstamp för flera!
