Maier ser befrielseteologin som en av Andra Vatikankonciliets frukter vilken bl.a. gett en ny förståelse av kärleken till Gud och kärleken till nästan samt sambandet mellan tro och samhälle.
Bara sex veckor innan Andra Vatikankonciliet inleddes sade Johannes XXIII i ett radiotal att kyrkan ser sig själv som en kyrka för alla, men allra mest för de fattiga. Ett synsätt som blev själva grunden för befrielseteologin.
Martin Maier säger vidare att Johannes Paulus II till att börja med var negativ till befrielseteologin, vilket inte var så konstigt med tanke på hans bakgrund från Östeuropa. När Påven lärt känna just Óscar Romero kom han dock att uppskatta den betydligt mer.
Dåvarande chefen för Troskongregationen, Joseph Ratzinger var mer kritisk, i ett anförande 1983 sade han följande:
” Liberation theology is dangerous, he says, because it mingles politics and social analysis with theology, whereas these spheres should remain distinct. He criticizes four particular theologians -- Hugo Assmann, [Dominican Fr.] Gustavo Gutiérrez, [Jesuit Fr.] Ignacio Ellacuría and Jon Sobrino. Elements of this address appear in the 1984 document of the CDF which was very critical of liberation theology."
Det här uttalandet tycker jag är intressant efter som Ratzinger alltså kritiserar befrielseteologin för att blanda ihop politik och social analys med teologi. Jag undrar hur den åsikten går ihop med de amerikanska biskoparna protester mot president Obamas hälsovårdsförsäkring?
För att återgå till intervjun med Martin Maier så tycker han sig ändå, precis som hos Johannes Paulus II, se en utveckling mot större förståelse för befrielseteologin hos Benediktus XVI.
Det är fortfarande ett tufft klimat för befrielseteologer i Latinamerika, med Opus deibiskopar i både Lima och San Salvador. Men bl.a. Maiers medbroder p. Jon Sobrino SJ har axlat Romeros mantel och insisterar på att Katolska kyrkan ska lyssna på de fattiga och vara deras röst.
En ny generation teologer intresserar sig för befrielseteologin och de står också inför för utmaningen att anpassa den till en ny tid där globaliseringen är en del.
Vi behöver en kyrka som engagerar sig för att förbättra villkoren för de fattiga, det är centralt i den kristna tron, som jag uppfattar den. Det är därför en glädje att läsa om präster, systrar och lekfolk som orkar kämpa och engagera sig för de utsatta även när det sker med risk för deras liv.
