Vett och etikett i debatten

Den senaste tiden har jag i olika konstellationer av katoliker diskuterat frågor som kan inordnas under rubriken "Vett och etikett i debatten".  Utifrån vad som dryftats har jag kommit fram till några saker som jag tycker är viktiga. Jag kommer att skriva i jag-form, dels för att jag är lika ofullkomlig som alla andra och behöver påminnas om mina ideal, dels för att läsaren lättare ska kunna reflektera över vad han/hon själv anser.

Första punkten blir givetvis; jag behöver skilja på mina åsikter och allmänna sanningar. Inledningar som: jag tror, jag tycker, jag anser, tror jag kan leda till ett bättre debattklimat.

Bara för att jag inte tycker om en person, eller delar vederbörandes åsikter behöver inte det den personen säger eller skriver vara fel eller framfört på fel sätt. Här tycker jag att man bör rannsaka sina drivkrafter innan man kritiserar.

Å andra sidan om jag eller någon jag känner skriver eller uttalar sig offentligt, eller är en person med yttersta ansvaret för något område, får jag/ vederbörande räkna med att omgivningen har åsikter om det jag/han/hon gör och säger. Jag kan inte se att kritik skulle vara "hetsjakt" under förutsättning att invändningarna är sakliga och välformulerade.

Detta för osökt över till frågan om hur jag uttrycker mig. Är min kritik saklig, ägnar jag mig åt svepande formuleringar eller ger jag mig på personen istället för åsikterna? Det är helt omöjligt att bemöta kritik av typen, ditt tonläge är för högt eller du är för undfallande. Än mindre kan någon förändra sig eller sitt sätt uttrycka sig utifrån dessa synpunkter.

Slutligen vill jag invända mot en uppmaning jag läst vid några tillfällen, nämligen att kritik ska vara efterfrågad. Hur tänkte den som kom på det undrar jag i mitt stilla sinne? Min erfarenhet är att där det frågas efter kritik är det i allmänhet småsaker som behöver justeras. Där kritiken skulle behövas bäst vill däremot ingen veta av den.

Allt ovanstående är mina synpunkter men givetvis inga sanningar och jag hoppas att dialogen ska fortsätta på olika sätt och i olika forum!

Lyssna gärna på videoklippet med de vackra balladerna Yaweh och 40 som påminner oss om vår egen ofullkomlighet och Guds nåd. Fast U2 är förstås nästan fullkomliga ;-)