Ingen tro bör byggas på lögner och halvsanningar

Den här bilden är likt flera tidigare lånad från fb-gruppen, Christians tired of being missrepresented

De här gamla historierna känner väl alla till har varit reaktionen från en del katoliker bl.a. Bengt Malmgren, kanske inte så mycket på min blogg som på DN:s artiklar om julfirandets historia. Underförstått det behöver man väl inte ägna tid, tidningsspalter eller bloggar åt.
Nu tror jag inte att "alla" känner till t.ex. Vergilius fjärde eklog som Maria Schottenius skriver om i sin krönika. Den går förstås att hitta på Wikipedia, om man vet vad man söker, vilket jag alltså inte gjorde innan jag läst krönikan.

Att förutsätta att andra känner till det man själv tycker är elementärt hör till de saker en god pedagog tidigt lär sig att undvika. Därför är jag skyldig mina läsare en ursäkt, jag har nämligen en känsla av att jag gjorde just det i bloggen om tomten. Jag har haft anledning att fördjupa mig i den svenske tomtens genealogi, men jag hade inte klarat av att redogöra för hans "släktträd" utan att slå upp det i en bok. Och det är definitivt inget jag förväntar mig att "alla" ska känna till.

Vi katoliker ägnar oss för övrigt hela tiden åt gamla historier, så att vi skulle strunta i t.ex. Vergilius hyllningsdikt till konsul Pollius son från 40 f.kr. låter lite märkligt.
Den är i mitt tycke intressant därför att den är ett exempel på att berättelsen om ett barn som ska rädda världen verkar ha varit spridd i närområdet innan Bibelns berättelser kom till. Jag förstår mycket väl att det i andras tycke är en rasande obekväm historia som förtar det unika i t.ex. Lukas skildring.
Men man kan ju i stället se det så att det faktum att människor har liknande upplevelser av Guds önskan att dela med sig, att kommunicera med oss gör att vi kan lita mer på vår tolkning.

En annan fråga jag fick med anledning av min senaste blogg var vad julens historia har med katolsk reformsträvan att göra? En relevant fråga och svaret blir att som jag ser det har människor med olika livsåskådningar en större chans att leva i fred om man ser att vår respektive tro består av  i stort sett samma ingredienser. Dessa har sedan presenterats på lite olika sätt beroende på vilken tid och kultur man befinner sig i. Ju mer särartstänkande och erövringslusta, ju mindre chans har ekumeniken, den interreligiösa dialogen och dialogen med det sekulära samhället.

Något jag inte tror på är att välja bort de fakta och myter som inte passar. Jag tror att de irriterade kommentarerna av typen de här gamla historierna känner väl alla till som jag mött de senaste åren har till syfte att förhindra just det, att alla får kunskap om dem. Jag uppfattar det som en tyst överenskommelse bland dem som vet, att inget säga.
Men då bygger man en tro på ett selektivt urval ur historien, tillrättalägganden, halvsanningar och även rena lögner. Jag skulle aldrig kunna göra det, sanningen eller sanningarna är det jag söker även när den rubbar mina cirklar.
Så tipsa mig gärna om "gamla historier"! Ta inte för givet att jag (eller någon annan) känner till dem, men räkna med att jag blir förtjust över ett nytt spår att undersöka.