Åke Bonnier skriver tänkvärt om vad tro är och inte är i inlägget Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himlens och jordens skapare!
Det här är den predikan han höll på midsommardagen en reflektion över Trosbekännelsen och evangelisten Johannes skildring av skapelsen. Bonnier tar upp några av de utmaningar som möter den troende och där man kan hamna fel. Till att börja med är det ändå ganska lätt, tro och vetenskap är ingen motsats utan kompletterar varandra. Bibelns skapelseberättelse skrevs inte i syfte att förklara hur Gud skapade världen, utan att Gud skapade den. Jag har lite svårt att förstå att så pass många kristna ändå ställer tro och vetenskap mot varandra, trots att det borde vara uppenbart att så inte är fallet.
Sedan blir det svårare när Åke Bonnier går in på resonemang som jag misstänker att bara mystiker klarar av att förstå, korta ögonblick, men som säkert är nyttiga för oss alla att kämpa lite med. Bonnier beskriver en delaktig Gud som är med i alla skapelseprocesser: "Vi talar om Gud som både var med bortom alla tidsbegrepp – före all tid, bortom alla enskilda nu och i alla enskilda nu."
Ägna ett ögonblick bara åt den meningen, med lite tur går det att få en glimt av Gud i svindeln som följer av försöka tänka sig någon som är före alla tidsbegrepp, bortom och samtidigt i alla enskilda nu.
På det följer till min glädje lite historia, något vi aldrig kan få för mycket av. Åke Bonnier kommenterar evangelisten Johannes beskrivning av skapelsen" Logosbegreppet handlar om vishet, om det bärande, om Ordet med stort O
och återfinns hos den antika filosofen Filon av Alexandria som något som
Gud använder sig av i sin kommunikation med världen."
Johannes vill lyfta fram den preexistente Kristus som var hos Fadern före all tid och en del av Treenigheten. Här protesterar i alla fall mitt intellekt, nu när jag verkligen tänker på vad den välbekanta raden i Trosbekännelsen betyder. En människa, och vi bekänner ju Jesus som sann Gud och sann människa, kan inte finnas innan vederbörande fötts, eller? Det här måste jag tänka över mer.
Jag ska inte kommentera allt i Åke Bonniers predikan, trots att den som helhet inbjuder till reflektion och det är frestande att tänka högt.
Med tanke på dagens allt mer polariserade religiösa klimat framstår stycket där han talar om Gud som bortomkonfessionell som centralt. Judar, kristna, muslimer, vi tror alla på Gud, men Gud är vare sig jude, kristen eller muslim!
Det finns inga andra gudar än Gud, men kärt barn har många namn och många vägar. Vi kristna hävdar med bestämdhet att Gud möter oss i Kristus.
Min reflektion är att det är gott och väl. Problemen uppstår när vi okänsligt mer eller mindre försöker tvinga troende från andra religioner och icke-troende att tro att Gud möter dem på samma sätt som hen möter oss.
Vi behöver ständigt dra oss till minnes att vi vet så lite om Gud och uthärda tanken på att ovissheten är en del av att vara människa. Då kan vi vara mer ödmjuka och respektfulla inför andra människors försök att förstå Gud.
