Just nu pågår på flera håll en debatt bl.a. om vad som är tro, vetande och sanning. Den intresserande kan orientera sig genom att läsa den artikel av Antje Jackelén i Sydsvenska dagbladet som jag tror är själva startskottet. Ämnet diskuteras även i bl.a. Anders Ahlbergs ledare i Kyrkans tidning, Gert Gelottes inlägg på Katolsk Vision och på Bengt Malmgrens blogg.
Den här debatten visar, som jag ser det, framförallt på behovet att reda ut de begrepp man använder och att ställa rätt frågor till religionerna, i det här fallet kristendomen.
Kristna har en tendens att hävda att de vet, när de i själva verket tror. Att tala om sanning även när det inte går att belägga att man har rätt. En del naturvetare å andra sidan kräver mätbara resultat, vilket fungerar i naturvetenskapliga sammanhang men inte inom humaniora och naturligtvis inte heller när det gäller religion.
Antje Jackelén har tycker jag en poäng i att religiösa myter kan berätta en hel del, det gör de förstås. Men varje tid tolkar dem oundvikligen genom sina "glasögon" av kunskap, föreställningar och åsikter. Att få fram fakta och därmed sanningar ur dem är vanskligt. Titta gärna på Gert Gelottes uppräkning av det lilla vi t.ex. vet säkert om den historiske Jesus.
Ett utmärkt exempel på hur försiktiga vi måste vara när vi närmar oss historiskt material ger Roger Karban i sitt inlägg på NCR. Det är en lättläst och tänkvärd text där Karban bl.a. skriver att dagens forskare ser evangeliernas författare som redaktörer, inte bara insamlare av berättelser om Jesus. De redigerade och ändrade i materialet så att det passade just deras teologiska syn. Karban citerar Avery Dulles som under en föreläsning påpekat att om inkvisitionen funnits när evangelierna skrevs så hade vi katoliker haft ett evangelium, Markus. I historieböckerna hade vi kunnat läsa om tre tidigkristna heretiker: Matteus, Lukas och Johannes.
Med tanke på hur svårt katolska kyrkan genom tiderna har haft att acceptera olika tolkningar, låter det i mina öron fullt rimligt.
Karban tar som exempel Markus och Johannes olika tolkningar av brödundret. Markus beskrivning handlar om den gode ledaren som tar hand om alla.
Roger Karban går sedan vidare till Efesierbrevet där författaren, troligen någon av Paulus lärjungar, i stället betonar Jesus som den som enar judar och icke-judar.
NT:s texter beskriver alltså olika faser i kristendomens utveckling och de är också partsinlagor. Det är tänkvärt, lärorikt och givetvis något att bygga en tro på. Däremot finns det som sagt inte mycket som går att belägga säkert.
Jag tror att debatten om tro och vetande skulle bli mer konstruktiv om vi kristna utgick från det vi vet och inte som nu ofta sker med att ta upp sannolikheter, möjligheter och rent önsketänkande.
Sedan måste kritikerna också ställa rimliga frågor till källmaterialet och därmed religionen och inte försöka pressa det på mätbara resultat och exakta uppgifter.
