Kära läsare,
Jag fortsätter att presentera tolkningar av berättelsen om de vise männen. Den är ju en sådant bra exempel på hur en Bibelberättelse broderats ut genom historien. Den här gången är det tidningen Dagen som förstår berättelsen ur ett frikyrkligt perspektiv.
Journalisten Ann-Charlotte Fritzon gör även hon en föredömlig presentation av historiken kring de vise männen. Hon skriver bl.a. antalet växlat mellan tre och tolv.
Sedan intervjuar hon pastor Niklas Piensoho som ser de vise männen som människor med god vilja men begränsade kunskaper. Där kan man invända att de nog var väl så kunniga eller okunniga som de personer de mötte. Piensoho betonar att stjärntydarna behövde hjälp av de skriftlärda att förstå Bibeln för att nå sitt mål. Vilket som jag skrev inledningsvis ger oss en frikyrklig tolkning av historien.
Det jag vill lyfta fram i den här bloggen och de två tidigare är att de så tydligt visar att vi förstår texter på olika sätt beroende på vår bakgrund och det sammanhang vi befinner oss i. Vi tolkar lite olika, men det behöver inte vara något fel med det, utan vi våra olika infallsvinklar kan berika varandra.
Men faktum är att den mest utförliga sammanfattningen av historiken jag sett finns på engelska wikipedia och så vitt jag kan bedöma stämmer uppgifterna.
Dock är jag inte riktigt nöjd med beskrivningen av gåvorna vare sig på Wikipedia elle i Fritzons artikel. Guld, rökelse och myrra var betydelsefulla symboler över hela världen. Guld har förknippats med solen och det gudomliga i många kulturer, aztekerna kallade det t.ex. gudaträck. Det är inte bara i judendom och kristendom det använts för sakrala föremål, utan det bruket var allmänt spritt.
Även användningen av rökelse i kultsammanhang var spridd. I orienten användes det bl.a. för att skrämma bort demoner, i Egypten vid dödskulten, i Rom vid åminnelsen av de döda och i kejsarkulten. Judarna helgade rökelsen åt Gud, men de första kristna var skeptiska.
Vid tiden då Matteusevangeliet skrevs måste de ha ändrat inställning annars skulle knappast rökelsen eller för den delen myrran kommit med i berättelsen.
De här uppgifterna tror jag är rätt lättillgängliga, jag har hämtat dem i Hans Biedermanns Symbollexikon.
