Britt-Mari Näsström, professor emerita, skriver också hon om berättelsen om de tre vise männen på Religionsvetenskapliga kommentarer. Hennes infallsvinkel är förstås religionsvetenskaplig, perspektivet är från sidan snarare än inifrån till skillnad de två texterna jag tog upp i mitt förra inlägg.
Hon skriver att av Matteusevangeliets framställning att döma är stjärntydarna zoroastriska präster och astrologer/astronomer.
Antalet tre ska ha bestämts av Origenes, som levde i början av 200-talet och som utgick från antalet gåvor stjärntydarna hade med sig. Tertullianus i sin tur kallade dem tre konungar och under senantiken dvs någon gång före 600-talet fick de namnen Caspar, Baltasar och Melchior. Senare har ytterligare legender och berättelser om dem tillkommit.
Det ska bli intressant att höra helgens predikningar över den här texten där forskarna, så vitt jag förstår, är tveksamma till om det finns någon historisk grund alls. Berättelsen har ursprungligen haft en annan funktion än att direkt säga något om den historisk Jesus födelse. Sedan är frågan om författaren till Matteusevangliet ville betona betydelsen av Jesu födelse, eller om det är sökandet efter Messias på en oväntad plats som är det viktiga?
Det här kan säkert våra präster mer om än jag, men hur mycket av den kunskapen delar de med sig av till församlingen? Vi får hålla öronen öppna under predikan, vilket jag måste erkänna att jag oftast men inte alltid gör annars. :-)
