Tack father Flannery!

Katolska kyrkans begränsningar när det gäller prästämbetet för med sig fler negativa konsekvenser än man först tänker på. Det grundläggande, som jag nämnt många gånger, är naturligtvis att Guds auktoritet när det gäller kallelser åsidosätts. En annan negativ effekt är att främst kvinnor, men också många män utestängs från makt och inflytande i Katolska kyrkan. Tillsammans med en retorik där kyrkan bara bejakar kvinnor i rollerna som hustrur och mödrar kan det leda till att kvinnor av sig själva och omgivningen ses som underlägsna männen.

Risken är också att detta synsätt sprider sig även utanför de rent kyrkliga sammanhangen och bidrar till att män använder patriarkala härskartekniker för att trycka ner kvinnor och kvinnorna finner sig i det. För oss kvinnor gäller det förstås att stå på sig, så att inte andra står på en som man brukar säga. Även om det kan leda till att omgivningen tycker att man är jobbig, överdriver, eller helt enkelt avfärdar en som militant feminist.

Hjältar, är de människor som inte bara i teorin försvarar alla människors lika värde, utan kan tänka sig att kliva ur sin komfortzon för att hjälpa andra. Det är modigt att säga ifrån till en man som hunsar en kvinna och riskera inte bara protester från mannen ifråga, utan också att omgivningen suckar och stönar och tycker att "man ska låta de här två sköta sina konflikter privat."

Den som är beredd att stå ut med att förlora arbete, bostad och kanske "vänner" för att försvara jämlikhet och rättvisa genom att följa sitt samvete är i mina ögon närmast ett helgon.
The New York Times har med en artikel om en av dessa modiga människor som inte ser till sin egen bekvämlighet i första hand utan visar ett civilkurage utöver det vanliga.
Jag har tidigare skrivit om den irländske prästen fr. Tony Flannery som avstängdes från sitt arbete för att han ifrågasatt Katolska kyrkans syn på bl.a. kvinnliga präster, samkönade äktenskap och preventivmedel.
Han skulle nu få bli återinsatt om han skrev under ett dokument där han tog avstånd från sina tidigare åsikter. Tony Flannery har inga planer på att göra det utan säger:

“If I signed this, it would be a betrayal not only of myself but of my fellow priests and lay Catholics who want change. I refuse to be terrified into submission.” 

"Jag tänker inte låta mig skrämmas till underkastelse". Tänk om fler, både präster, systrar och lekfolk hade den ryggraden. Då skulle Katolska kyrkan förändras i ganska snabb takt tror jag. För de som har makten är egentligen ganska få och om inte så många människor av rent oförstånd, lättja eller brist på mod lät dem hållas, skulle de inte kunna fortsätta länge.