Tredje delen av Timothy Radcliffes I Call You Friends ägnas missionen. Ett ämne som jag länge inte hade någon särskild åsikt om alls. Besvärligt blev det först när jag för några år sedan läste om ett par buddistiska munkar som bodde här i Sverige. Reportern som intervjuade dem frågade munkarna om det inte kändes hopplöst att vara buddist i vårt land? Nej, det tyckte de inte, de upplevde det som meningsfullt även om de inte kunde göra mer än att bara vara här, som tecken.
En sympatisk inställning hade jag tyckt om det gällt kristna missionärer, i ett annat land. Men nu var rollerna ombytta och det var jag (och andra svenskar förstås) som var föremålen för det tålmodiga väntandet!
Jag kände mig som en möjligt erövring, faktiskt som ett objekt för en ambition att sprida sin tro. Det ville jag förstås inte vara och självklart ska då ingen annan behöva vara det heller. Alltså blev min nya princip, mission, nej tack!
Timothy Radcliffe lyckas dock "befria" även begreppet mission. Jag reflekterar utifrån vad han skriver att vi tror på en Gud som valt ett väldigt annorlunda sätt att vara Gud på. Jesus väljer att leva ett för sin tid helt vanligt och ganska fattigt människoliv, på samma villkor som andra människor. Vilken Gud hade gjort det tidigare?!
Detta gäller med reservationen att det förstås kan finnas liknande berättelser som jag inte känner till i andra religioner.
Men sättet Jesus lever sitt liv på är allt annat än vanligt, han bryter obekymrat mot en hel del regler och gör inte skillnad på folk och folk utan intresserar sig för alla som intresserar sig för honom.
Vad var det egentligen som gjorde att människor följde och har fortsatt följa Jesus? Det finns förstås flera anledningar, men jag undrar om inte hans ovanliga sätt att leva en given roll var en av dem?
Vi behöver bara tänka på hur omvälvande det kan vara att möta en "vanlig" människa som inte följer normerna för sin roll. Man måste då stanna upp och fundera över hur man själv ska agera när det vanliga mönstret inte stämmer.
Jesus följde inte normen för hur en fattig, judisk man skulle vara och agera och än mindre motsvarade han föreställningarna om hur en Gud skulle vara! Jag kan bara försöka föreställa mig vilka omprövningar de som följde Jesus måste göra allt eftersom han utmanade deras förutfattade meningar samtidigt som de, om än långsamt, förstod vem han verkligen var!
Den utmaningen är fortfarande aktuell. Vackra dräkter, rökelse och riter har egentligen väldigt lite med vår Gud att göra. Vi ska med allt vi är visa våra medmänniskor skönheten hos den högst förbryllande Gud, som valde att uppenbara sig för oss som en fattig, maktlös men okonventionell man för ca 2000 år sedan.
Så vitt jag kan se är det vad mission och evangelisation egentligen går ut på och då kan jag ompröva mitt nej tack.
Självklart måste jag då välkomna troende och missionärer från andra religioner som också de strävar efter att vara tecken på skönheten i sin tro.
