I SvD:s understreckare Tusen lik lärde Anna Morandi att modellera skriver Ann-Sofie Ohlander, professor emeritus i historia, om ett fascinerande kvinnoöde i 1700-talets Bologna.
Anna Morandi Manzolini (1716-1774) verkade i Bologna där universitetet hade en stolt tradition sedan 1000-talet av kvinnliga studenter och professorer. Något Ohlander i slutet av artikeln konstaterar är så pass okänt i dag att Nationalencyklopedien skriver att de första kvinnliga studenterna vid universiteten kommer först på 1800-talet...
Det är inte så mycket man vet om Anna Morandi Manzolinis bakgrund och utbildning. Hon hade studerat retorik, latin och konst när hon 26 år gammal gifte sig med Giovanni Manzolini som var assistent i uppbyggnaden av Bolognas anatomiska museum. Tillsammans hade de en verkstad där de dissikerade kroppsdelar och utifrån sina noggranna iaktagelser konstruerade anatomiska vaxmodeller.
Just naturvetenskap var något man satsade på i Bologna i mitten på 1700-talet och en av de mest engagerade var adelsmannen Prospero Lambertini som senare blev påven Benediktus XIV. Något som är extra intressant är att Lambertini särskilt stöttade kvinnors vetenskapliga forskning i staden. En ambition för hans nutida namne att knyta an till. Jag kan inte påminna mig att att jag överhuvudtaget sett eller hört Benetiktus XVI uttala sitt stöd för kvinnliga forskare.
För att återgå till Anna Morandi Manzolini så fick hon ensam driva verksamheten från 1755 då maken avled. Vilket hon gjorde med stor framgång, så stor att kejsarinnan Katarina II av Ryssland gav henne en stående inbjudan att flytta verksamheten till universitetet i S:t Petersburg i stället. Men Anna Morandi Manzolini föredrog att stanna kvar i Bologna och kom att specialicera sig på att studera ögon och fortplantningsorgan där hon gjorde avgörande iaktagelser.
Där ger Ohlander, fast det inte är avsikten, en möjlig bakgrund till motståndet mot kvinnliga präster i bl.a.Katolska kyrkan. På 1700-talet var intresset för, i synnerhet de kvinnliga, könsorganen stort, Livmodern ansågs vara det centrala organet hos kvinnan och innebära "en känslomässig, impulsiv läggning och bristande intellektuell förmåga. Mannens könsorgan ansågs däremot vittna om styrka och skaparkraft."
Är det möjligen föråldrade idéer liknande ovanstående som spökar när en del katoliker hävdar att en prästvigningen inte "biter på" kvinnor?! I så fall är det verkligen på tiden att kyrkan uppdaterar sin syn både på könsroller och prästvigning.
För den som vill läsa mer om Anna Morandi Manzolini rekommenderar Ann-Sofie Ohlander The lady anatomist. The life and work of Anna Morandi Manzolini Rebecka Messbarger, expert på italienskt språk och kultur vid Washington University i S:t Louis.
