Det senaste året har jag börjat känna en försiktig optimism när det gäller öppenheten för mångfald i Katolska kyrkan här i landet. Biskop Anders tar upp ämnet i sitt herdabrev där han skriver att i vårt pluralistiska samhälle bejakar alla oavsett bakgrund godheten. Det behövs en "godhetens allians" för att inte segregation och främlingskap mellan människor ska öka.
Biskop Anders fortsätter: "Godheten kräver också civilkurage och modet att säga ifrån när något är fel. Det är en skam att mobbning och kränkning av olika människor kan fortgå".
Vi är några stycken som haft modet och civilkuraget att ifrågasätta Katolska kyrkans ledning, här i Sverige ska tilläggas. I övriga världen verkar katoliker ta det som självklart att det finns olika åsikter, olika traditioner och framför allt en öppen diskussion.
Jag hoppas att biskop Anders ord i herdabrevet omfattar även oss.
Även det faktum att Bengt Malmgren på sin blogg tar upp just avsnittet om godhetens allians och biskopens uppskattning av mod och civilkurage är ytterligare en orsak till min försiktiga optimism. Bengt läser i allmänhet av och återger stämningarna i stiftets ledning väl.
Ett närmande i fysisk bemärkelse mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan togs när Fisksätrakyrkan återinvigdes i helgen. En notis i Kyrkans tidning berättar att kyrksalen tillhör Nacka församling, men också används av S:t Konrads församling. Jag hoppas verkligen att det leder till att församlingsmedlemmarna möter varandra och lär känna varandra. Fördomarna bland katoliker gentemot Svenska kyrkan verkar tyvärr vara utbredda och jag är rädd att det är och vice versa. Som jag skrivit tidigare, alla katoliker är inte värdekonservativa och motståndare till kvinnopräster, preventivmedel m.m. Tänk om det kunde bli lite mer välkänt.
Kanske finns nu rent allmänt en större insikt i samhället om att vi måste öka öppenheten och kunskapen om varandra, inte minst för att undvika fundamentalism och fanatism. I DN gratulerar idag står att födelsedagsbarnet bilderbokskonstnären och konstpedagogen Pernilla Stalfelts bok Vem är du? snart kommer ut. Det är en bok om tolerans som alla barn i åk 3 ska få. Om jag förstått beskrivningen rätt handlar den om hur olika vi är och att det är något bra. Vilket bra initiativ att dela ut och diskutera den i klasserna!
Självklart ligger frågor som segregation och främlingskap främst på regering och riksdag, men även de religiösa samfunden kan givetvis bidra till att vända utvecklingen i positiv riktning. Hur hjälper man t.ex. invandrade katoliker in i det svenska samhället idag? Vad kan bli bättre? En hel del om jag förstått saken rätt. Kan Stockholms katolska stift samarbeta med andra organisationer, med stat och kommun? Jo men visst det borde vara självklart.
