Vad vissa präster inte vet om preventivmedel

Det händer då och då att jag stöter på en text som förmedlar det jag själv tycker,  fast mycket bättre formulerat än vad jag kan åstadkomma. Jo McGowan skriver i Commonweal Magazine på ett uppfriskande sätt om det annars tröttsamma ämnet, Katolska kyrkans syn på sex och preventivmedel.
Hon skriver med anledning av en artikel av fr.Roger Landry i New York Times där denne bl.a. hävdar att man genom att använda preventivmedel tar avstånd från möjligheten att bli förälder. På det svarar Jo McGowan, det egentligen självklara, att man inte avvisar föräldraskapet, utan aktivt beslutar när man är redo att bli förälder.

Fr. Landry hävdar att preventivmedel gör att samlag enbart handlar om lust. Jo McGowan påpekar att så resonerar en tonåring.

"He is wrong, though, to assume that using contraception automatically makes “pleasure the point of the act.” This is how adolescents think. Teenagers dream of constantly available sex, uninhibited by any possibility of pregnancy. That priests would talk the same way about sex between a husband and wife who have chosen to use contraception reflects inexperience and adolescent projection."

Denna omogna inställning till sexualiteten som tyvärr finns hos en del katolska präster har ju även föreslagits som en möjliga förklaring till epidemin av sexuella övergrepp i kyrkan.

McGowan skriver att en vuxen person är väl medveten om att en sexuell relation går mycket djupare än att bara vara fråga om ren njutning. Det handlar lika mycket om att kommunicera, hela och stärka varandra skriver hon.

Hon påpekar också att katolska biskopar verkar se barn enbart som ett resultat av en biologisk akt, inte som individer, vilka är efterlängtade och välkomna.

Jag har själv vid olika tillfällen försökt formulera mina tankar om att katolska ledares syn på sexualitet och barn är väldigt teknisk och precis så kall som man beskyller omvärlden för att vara. Men jag har inte lyckats så här bra med att sätta fingret exakt på vad som är fel i deras resonemang.

I slutet av artikeln skriver Jo McGowan att hon själv alltid använt naturlig familjeplanering, men trots det tycker hon att kyrkan gjort sig själv till ett spektakel med sitt fyrkantiga sätt att resonera kring preventivmedel. I stället för att hjälpa människor att fatta bra beslut utifrån sina behov har man försökt med en "one size fits all" argumentation.

På tredje dagen uppstånden!

Jag inleder som jag (så småningom) gjorde på Långfredagen med NT och berättelsen om Jesu uppståndelse ur Johannesevangeliet.

"Maria från Magdala och två lärjungar vid graven

20 1 Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 2 Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” 3 Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4 De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6 Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7 liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 8 Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 9 Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Lärjungarna gick sedan hem igen.

Maria från Magdala och Herren
11 Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 12 och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13 Och de sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14 När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16 Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). 17 Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” 18 Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne."

Hur gick det då för Inanna som vi på Långfredagen lämnade död och upphängd på en krok i dödsriket? Jo hon väcktes också till liv, efter tre dagar och tre nätter. Hennes tjänarinna Ninshubur följde de instruktioner Inanna gett henne innan hon gav sig av och bad gudarna Enlil, Nanna och till sist Enki att inte låta Inanna dödas i underjorden. Enki förbarmade sig och skapade Kurgara, som han gav Livets växt och Galatur, som han gav Livets vatten. Dessa begav sig till dödsriket och fick efter förhandlande med dess härskarinna, Ereshkigal, Inannas kropp, som de beströdde med Livets växt och stänkte Livets vatten på. Och Inanna återuppstod:

"Heliga Ereshkigal svarade Galatur och Kurgara:
Det är er drottnings kropp.
De sade: Det må vara kungens eller drottningens kropp,
ge den till oss.
De fick den döda kroppen.

Kurgara strödde livets växt över den döda kroppen.
Galatur stänkte livets vatten på den.
Inanna återuppstod. "

Det är inte lättsmält att upptäcka att det finns andra berättelser som påminner om Bibelns. Någon påpekade surt att historien om Inannas död och uppståndelse inte alls är lik den om Jesus. Jag skulle nog säga att för att vara en tidsskillnad på ca 2000 år påminner de förvånansvärt mycket om varandra.
Man ska kanske snarare än att slå ner på detaljer fundera över varför det under så lång tid varit så centralt för människorna med en gud/gudinna som övervinner döden?

Nedstigen till dödsriket

 "24 De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 25 Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26 På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
27 Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 29 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – 30 hjälp dig själv nu och stig ner från korset.” 31 Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32 Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.” Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.

 Jesu död

33 Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 35 Några som stod intill hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” 36 En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”
37 Med ett högt rop slutade Jesus att andas. 38 Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39 När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”(Mark 15:24-39)

Det här inlägget har varit som en meditation för mig under Långfredagen. Från början kändes det rätt att börja längst tillbaka i historien, med den tidigaste berättelsen om, i det fallet, en gudinna som frivilligt låter sig dödas. Nu på eftermiddagen har jag kommit fram till att jag nog bör börja med berättelsen som hör till min egen tid och egen religion, fast den är närmare 2000 år gammal. Därför är det nu evangelisten Markus text om Jesu död som inleder. Därefter går vi ytterligare 2000 år bakåt i tiden:

"När hon hade böjt sig ned och blivit avklädd
bars kläderna bort.
Då tvingade Inanna sin syster Ereshkigal
att resa sig från tronen och satte sig själv på den.
Då fällde Anunna, De sju domarna, domen över henne.
De fäste sin blick på henne, det var dödens blick.
De talade till henne, det var vredens tal.
De skrek åt henne, det var ett skrik av synd och skuld.
Den plågade Inanna förvandlades till ett lik.
Hennes döda kropp hängdes upp på en krok."

Så skildras den äldsta kända berättelsen om en gudom, den sumeriska gudinnan Inanna, som stiger ner i dödsriket och återuppstår efter tre dagar. Den nedtecknades för ca 4000 år sedan och finns nu översatt och kommenterad av Lennart Warring och Tania Kantola i den nyutkomna boken Inanna Skymningens drottning, som jag varmt rekommenderar!

Under flera tusen år berättades om och om igen i Främre Orienten historien om en gud eller gudinna som gick ner till dödsriket och återuppstod. Man trodde att världen bestod av olika nivåer, himlen, jorden och underjorden eller dödsriket som förbands med en trappa. Vilket troligen var den väg Inanna vandrade ner till underjorden. Denna världsbild var utbredd i hela området, vi kan ta Jakobs dröm i vår Bibel som exempel. Ja, även i den katolska trosbekännelsen lever den kvar i formuleringen nedstigen till dödsriket.

Inanna återuppstod på tredje dagen, vilket också är ett inslag som fick stor inverkan på senare religioner. Jag har nog aldrig tänkt på varför det är just på tredje dagen Jesus uppstod, utan lite oreflekterat och okunnigt resonerat att det var väl så det var. Men förklaringen kan finnas i beskrivningarna av Inanna, närmare bestämt i att hon förknippas med planeten Venus. Venus som kvällsstjärna försvinner under horisonten i väster och återkommer efter tre dagar som morgonstjärna i öster. Det tror forskarna är förklaringen till att Inanna stannade i dödsriket tre dagar.

Hur påverkad är då den kristna passionshistorien av myten om Inanna? Ja, det verkar pågå en diskussion bland teologer (här undrar jag dock om inte Warring och Kantola sammanför forskare från flera ämnen till en kategori, dvs teologer), även om den inte i någon större utsträckning når ner till oss kristna gräsrötter. Vissa teologer har hävdat att den väsentliga skillnaden mellan de gamla gudarnas (inte bara Inanna utan t.ex. Osiris, Adonis,Dumuzi, Baal och Dionysos) och Jesu uppståndelse är att han bara uppstod en gång. Men där invänder Warring och Kantola att just Inanna bara uppstod en gång. De påpekar också att vi kristna firar Jesu uppståndelse varje år precis som man i äldre tid firade Dumuzi, Adonis och Baals uppståndelse.

Jag får nog anledning att återkomma till Inanna och sumererna, men det här får räcka för den här gången.
Hur påverkar då de vidgade vyerna och ökade kunskaperna min egen tro kanske någon undrar? Min tro på Gud skulle jag säga fördjupas allteftersom jag ser rikedomen och tidsperspektiven i människans försök till förståelse av Gud. Min tro på kyrkan som förmedlare av tron minskar däremot i takt med att jag upptäcker att det är en så tillrättalagd och fragmentarisk historia den traderar.

Religionsundervisning en möjlighet till ökad förståelse

Religionsundervisningen i svenska skolor har stora brister skriver Jessica Balksjö i dagens SvD med anledning av en undersökning som Skolinspektionen gjort. En del lärare tar t.ex. inte upp Islam alls och andra undviker diskussioner om kontroversiella ämnen. De upplever också att det finns en ökad intolerans bland eleverna som slår åt olika håll.
Det framgår att många skolor vänder sig stiftelsen Expo för att få hjälp med undervisning om frågor som intolerans och fördomar.

I skolinspektionens undersökning påpekar många lärare att det vore bättre att undervisa tematiskt i stället för att ta upp en världsreligion i taget.
Denna insikt tror jag är mycket viktig för att minska motsättningarna mellan olika grupper i samhället. Att man redan i skolan får klart för sig att de flesta religioner behandlar samma existentiella frågor om Gud, världens tillkomst, människans skapelse, döden och livet efter detta, kärleken till medmänniskan osv. Studerar man svaren på alla dessa frågor är likheterna mellan religionerna större än skillnaderna.
För att ta redan på varför likheterna är så stora blir det naturligt att gå vidare i ämnet historia och undersöka vad som hände i världen när religionerna växte fram. Varför några religioner försvunnit och andra kommit till, som en elev i artikeln undrar. Det är också viktigt att eleverna uppmärksammas på att det både i religion och historia  i stor utsträckning är segrarnas historia som berättas.

Jag tror också att tematiska och tvärvetenskapliga kurser kunde vara ett bra sätt att öka kunskapen och minska motsättningarna bland vuxna som tillhör olika religioner. Okunskapen om både den egna och andras religion är stor bland katoliker har jag insett och det finns ingen anledning att tro att det är bättre på andra håll.
Varför inte ordna temadagar eller workshops som inleds med att representanter från olika religioner berättar hur dessa anser att man t.ex. ska bemöta sina medmänniskor.
Kanske kunde det också vara en aha-upplevelse för olika riktningar inom religionerna att samtala om sådana grundläggande frågor...

Kristendomen, Platon och de grekiska tragedierna

Hur skulle kristendomen sett ut om Platon inte avskytt de grekiska dramaförfattarna Aischylos, Sofokles och Euripides? Ulla Gudmundson ställer sig den frågan i en artikel på Kyrkans tidnings webbplats.
Anledningen är att handlingen i dessa dramer ofta handlar om hur människor hanterar omöjliga val. Ett exempel är Agamemnon  av Aiskylos från 400-talet f.kr. där härföraren ställs inför valet att offra sin dotter i Ifigenia till gudinnan Artemis för att flottan skulle komma säkert fram till Troja, eller att låta dottern leva men flottan gå under.

Den här typen av komplicerade etiska dilemman var ingenting för Platon, Ulla Gudmunson skriver:

"Platon står över det jordiska, han strävar ständigt uppåt, mot idévärldens statiska fullkomlighet. Han predikar och moraliserar, men att människans villkor innebär att moraliska bud kan krocka, att principer kan stå mot omsorg om den lidande människan är en tanke som tycks honom främmande."

Kristendomen kom att präglas av Platons tänkande inte minst av hans idévärld från det att den helleniserades på 300-talet och gör så fortfarande idag, tror jag. Ulla Gudmundson påpekar att även kyrkan kom att sträva uppåt med Jesus till Gud och fullkomligheten. En ljus och hoppfull bild som lockat många människor. Men man saknar de grekiska tragediernas förståelse för de svåra val människan ställs inför.

Det här är en artikel som verkligen fick mig att tänka till. Det är inte mycket av svåra val där man till sist får lov att välja det minst dåliga som gestaltas i Bibeln. Än mindre i Katolska kyrkan tradition, där man precis som Platon bortser från "att moraliska bud kan krocka, att principer kan stå mot omsorg om den lidande människan".

Några av de mest uppseendeväckande skandalerna när det gäller Katolska kyrkan de senaste åren har handlat om just oförmågan att erkänna att tillvaron inte alltid kan styras av regelboken. Jag tänker närmast på den 10-åring som fick abort efter att ha blivit gravid efter en våldtäkt, eller den akut hjärtsjuka kvinna som räddades till livet också genom en abort.

Frågan är hur Katolska kyrkan ska bli mindre svart-vit och rigid och mer nyanserad och medkännande?

Tolerans och uppskattning av den andre föder kreativitet

Den kända religionshistorikern Karen Armstrong har tagit initiativet till webbsidan Charter for Compassion som jag tagit upp i ett tidigare inlägg. Där finns en mängd olika "verktyg" för att öka förståelsen och toleransen inom och mellan religionerna.
Jag fastnade för artikel, Comic Books Preach Tolerance at Inonesia's Islamic Schools  som beskriver hur man hanterat konflikter mellan muslimska ungdomar i Indonesien. Upprinnelsen var en konflikt där elever med olika musiksmak började bråka om vilken som var den "rätta". Deras rektor citerade då profeten Mohammed för att få slut på tjafsandet:

Prophet Muhammad: “ ‘The differences among my followers are [God’s] grace.’ So why should you be against one another over your differences?”

Det fick, enligt artikeln, eleverna att tänka till och i stället för att försöka få de andra att tycka om samma musik som man själv, uppskatta olikheterna. De experimenterade och satte t.ex. ihop ett band som spelade brittisk musik med traditionella islamiska instrument.

Arbetet med att motverka radikalisering och religiösa motsättningar fortsatte sedan med att man skapade ett seriealbum som tog upp frågan och som används i skolorna som diskussionsunderlag.
En idé att ta upp även i svenska skolor och givetvis i de olika samfundens ungdomsverksamhet. Eftersom vi även i Sverige har motsättningar mellan olika religiösa grupperingar där man påstår sig ha sanningen och inte tolererar några andra tolkningar av den än den egna.
Ska vi få ett öppnare samtalsklimat och nyfikenhet snarare än rädsla för andra än den egna gruppen, är det viktigt att börja med barnen och ungdomarna.

Timothy Radcliffe OP predikar inför Stilla veckan

 På Torch.op.org, en hemsida som drivs av dominikanbröderna i Oxford, läggs mer eller mindre tänkvärda predikningar ut. Idag var det Timothy Radcliffe's Not Just One of the Crowd som mycket handlar om folkmassors oberäknelighet och vikten av att tänka själv.

Att känna gemenskap och höra till en grupp är viktigt och kan vara positivt, Radcliffe nämner glada fotbollssupportrar som exempel. Men en folkmassa kan snabbt bli destruktiv, tänk er samma fotbollssupportar om laget förlorar. Ännu allvarligare är förstås företeelser som nazisternas härjningar i Tyskland. Faran är att människor som i vanliga fall är normala och empatiska inte tar eget ansvar i gruppen.

Radcliffe tar upp detta i anknytning till händelserna under Stilla veckan då jublande människor på Palmsöndagen några dagar senare förvandlas till mobb som kräver att Jesus korsfästs.

Det gäller att behålla sin förmåga att tänka självständigt, för att inte dras med av grupptrycket. Timothy Radcliffe tar upp helgonen som förebilder, men beskriver dem på ett lite annorlunda vis, som de som tar risken att vara sig själva, Guds unika vänner som är non-konformister.
Han avslutar sin predikan:

"So as we begin Holy Week, it is worth asking how we respond to power and its loss. Do we home in on the strong people, even the bullies, shedding our convictions in the hope of a share in a bit of their strength? Do we distance ourselves from the weak and despised? Or do we dare to follow the King who 'being found in human form humbled himself and became obedient unto death, even death on the cross' (Philippians 2.8)? 

He gathers around himself a community on Easter Sunday, in which we find a multitude of brothers and sisters, but in which we can also dare to be ourselves, each individually caught up in God's universal friendship." 

Vågar vi vara tänkande och kännande individer, vågar vi vara tillsammans med dem som är olika oss i Guds universella gemenskap?  Eller finns vi i den skränande mobben som vill slänga ut den som avviker?
Anneli

Att ta sitt kors och gå - en fastebetraktelse

Vi befinner oss mitt fastan och ska successivt förbereda oss för att fira påsk. Dagens betraktelse handlar om David Clohessy, ledare för SNAP, Survivors Network of those Abused by Priests som, så vitt jag kan bedöma, tar sitt kors och går i Jesu fotspår. Ett val för oss att begrunda.

Kristine Ward redogör i artikeln Cardinal confirms new aggressive strategy against abuse victims på NCR för den amerikanska biskopskonferensens strategi mot offren för de sexuella övergreppen. Hon beskriver en aggressiv taktik där det gäller att förgöra "motståndaren" och inte ta några fångar. Minns att motståndaren här är en organisation för offren där dess ledare själv är ett offer.

Ward föreslår i slutet av artikeln att man i stället för pengar lägger en lapp som talar om att man skickar ett bidrag till SNAP i kollekthåven. Min erfarenhet är att kollekten här i landet oftast går till att stödja våra fattiga församlingar. Emellanåt dyker det dock upp något ändamål jag inte sympatiserar med och då vore det inte så dumt att ha en lapp med ett bättre alternativ i beredskap. Jag får fundera på saken.

Via kardinal Dolans blogg kommer vi så över till den i alla bemärkelser tunga delen i den här bloggen. Bilden visar en leende kardinal, men budskapet är något helt annat. Det kan sammanfattas som att han hånar David Clohessy och dennes svar i det förhör som Bill Donohue, president för Catholic League för Religious and Civil Rights publicerat. När jag läste förhöret slogs jag omedelbart av likheterna med de förhör som Rådet respektive Pontius Pilatus håller med Jesus så som de beskrivs i evangelierna. Här Johannesevangeliets 18 kapitel

"9 Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20 Jesus sade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt.” 22 En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: ”Skall du svara översteprästen på det sättet?” 23 Jesus sade: ”Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?” 24 Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.
28 Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. 29 Pilatus gick då ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?” 30 De svarade: ”Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.” 31 Pilatus sade: ”Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag.” Men judarna svarade: ”Vi har inte rätt att döda någon.” 32 Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. 33 Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: ”Så du är judarnas konung?” 34 Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?” 35 Pilatus sade: ”Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” 36 Jesus svarade: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.” 37 Pilatus frågade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.” 38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?”"


Jämför det med inledningen  förhöret med Clohessey:

"At the end of 2011, a Missouri judge ordered David Clohessy, the president of the Survivors Network of those Abused by Priests (SNAP), to be deposed regarding his role in cases of priestly sexual abuse. Clohessy fought the order vigorously, but lost. On January 2, 2012, he was deposed; the deposition was made public only recently [click here]. [NOTE: all pages cited are taken from the deposition.]

Clohessy proved to be uncooperative, refusing to comply with a request for internal documents; he only released a small portion of them. On the stand, he was similarly recalcitrant, refusing to answer many questions. He took refuge in a Missouri law which protects the confidentiality of rape crisis centers. But there are serious reasons to doubt whether SNAP meets the test of a rape crisis center.

Clohessy was asked point blank, “Did you identify yourself as a rape crisis center?” His reply, “I don’t know.” [p. 87.] At another point, he admitted, “I don’t know under the Missouri statutes exactly what constitutes a rape crisis center.” [p. 112.] The lawyers for an accused priest were not impressed. From their questions, and from subsequent statements they’ve made, it is clear that they do not believe that SNAP qualifies as a rape crisis center. They have plenty of reasons for reaching this conclusion.

When asked what training he has as a rape crisis counselor, Clohessy said, “You know, I’ve done—I’ve provided support to victims of sexual assault for 20—roughly 23 or 24 years. I do not have a—no.” He was then asked, “Do you have any formal education or training with regard to rape crisis counseling?” He answered, “I do not.” [p. 19]."

 

Varför slutar katoliker praktisera sin tro?

Några hundra katoliker i Trentons stift blev tillfrågade om vad de skulle vilja ta upp med biskopen, David O' Conell, om de fick prata med honom i fem minuter?  Detta som ett led i att försöka ta reda på varför så många slutat gå i mässan.

Katolska ledares ointresse av vad kyrkans gräsrötter egentligen tycker är något som länge förbryllat mig. Man har en kyrka i kris där allt fler går ur eller slutar praktisera och ingen verkar bry sig om varför.
Därför är det förstås med tillfredsställelse jag läser om den här undersökningen som initierats av stiftet.

Nå, vad skulle nu katolikerna i Trenton säga till sin biskop? Ungefär detsamma som katoliker på många håll i världen visade det sig. De delar inte kyrkans syn på preventivmedel, homosexuella, samkönade äktenskap eller bemötandet av skilda och omgifta personer. De är också missnöjda med hur Katolska kyrkan hanterat de sexuella övergreppen som begåtts av präster.

En del har mer personliga invändningar som t.ex. att  kyrkoherden i deras församling beter sig som en kung och inte lyssnar. Ställer man en fråga blir svaret en regel, aldrig ett öppnande, låt oss sitta ner och prata om saken.

Lite bekymrad blir jag av att Charles Zech, en av männen bakom undersökningen, genast delar in svaren i det man inte kan göra något åt, men kan förklara bättre och det som går lätt att ändra.
Det vore nog bättre att inse att det inte spelar någon roll hur man förpackar t.ex. Katolska kyrkans syn på preventivmedel, budskapet blir inte mer acceptabelt för det i mångas ögon.

Biskop O' Conell ville inte kommentera resultatet av undersökningen på en gång, utan skulle tänka över det först. Det ska bli intressant att se vad han kommer fram till.

http://www.nj.com/news/index.ssf/2012/03/trenton_diocese_catholics_who.html