Men det är några saker som sägs i intervjun som griper mig extra mycket.
Angående Franciskus uttalande om att Johannes Paulus II definitivt stängde dörren till prästämbetet för kvinnor frågar Schüller, vem stängde dörren? Eftersom det var en människa, måste den också kunna öppnas igen av människor (min kommentar). Helmut Schüller uppmanar oss att inte bara knacka på dörren utan att också försöka öppna den.
Han säger också att det är viktigt att de församlingspräster som redan nu i tysthet delar ut kommunionen till skilda och omgifta katoliker påtalar behovet av en förändring. Om alla tiger kan biskoparna fortsätta att låta bli att agera.
Mest gripande är ändå Schüllers svar på 82-åriga Dorothy Petraitis kommentar att hon är trött på att vänta på att Katolska kyrkan ska sluta vara som en dysfunktionell familj och att hon funderat på att lämna den. Schüller svarade:
"Please don't leave the church," said Schuller, who noted that he and his fellow rebel priests are often asked by conservatives why they don't leave.Även här i Sverige får katoliker uppmaningen att lämna kyrkan och visst kan det vara frestande i stunder när allt känns hopplöst. Om jag bara tänkte egoistiskt skulle jag säkert lämnat Katolska kyrkan för ett bra tag sedan. Men nu tror jag ju inte att det är vad Gud vill med mig eller oss, tvärtom är det ju kärleken till nästan som ska styra oss. Och så länge min nästa i länder där Katolska kyrkan har mer makt inte kan välja att följa kyrkans syn på t.ex. preventivmedel kan jag inte lämna den. Även om de skäl Helmut Schüller anger är mycket viktiga skulle de inte kunnat bära mig genom de senaste åren på samma sätt som vetskapen om hur andra människor lider på grund av Katolska kyrkans agerande.
"We say the church is not a corporation for me. It's not an apartment I have rented," Schuller said. "We are church. It's my church, and I want her to become changed."
Helmut Schüller talar kommenterar också påvens uttalande om homosexuella och säger att det inte bara är barmhärtighet som behövs utan rättvisa och respekt. Något som brister på många håll i världen inte minst i Ryssland och Baltikum. Vi får på olika sätt försöka vara röster för dem som tystas. Helmut Schüller gör det modigt och framgångsrikt här i Sverige får vi göra så gott vi kan. Kärlekens mässa i Storkyrkan kl. 18 idag söndag är ett av Prideveckans arrangemang och att delta i den är ett sätt att visa sin solidaritet och förstås få delta i en fin gudstjänst.
Jag blev nyss påmind om ytterligare ett skäl att stanna kvar (jag misstänker starkt att Gud hade ett finger med där). Så länge det finns underbara och godhjärtade katoliker, finns det hopp för kyrkan.
SvaraRaderaAnneli