Gud är en man eller?

Av det kristna språkbruket att döma är Gud man. Rent intellektuellt tror de flesta kristna (vet säkert gör vi som bekant inte när det gäller tro) att Gud "står över" det här med kön. Men likafullt talar och skriver vi oftast om Gud (man) som Fader (man), Ande (märkligt nog också man), Son (man), ibland får också Visheten (kvinna) vara med som en aspekt av Gud och mildrar då obalansen något.
Det här kan tyckas vara en småsak, eftersom de flesta av oss som sagt tror att Gud är Gud. Men att alltid beskriva Gud i maskulina ordalag kan ställa till problem för kvinnor och hbtq-personer när det gäller att se sig själv som Guds avbild.

Katolska organisationer internationellt, t.ex. nu aktuella Kyrkoherdeinitiativet och LCWR ser frågan om hur Katolska kyrkan ska bli mer inkluderande som central. Här i Sverige är det än så länge mest enskilda katoliker som diskuterar ämnet.
Däremot förs det just nu en intressant debatt i Svenska kyrkan bl.a. i Kyrkans tidning, där jag tänker ta upp ett artikel av prästen Agneta Lejdhamre.
Hon lyfter där fram det jag nämner ovan, maskulina benämningar på Gud försvårar identifikationen med Gud för kvinnor och en del män. Den som tycker att detta verkar orimligt eller helt enkelt är nyfiken på hur språket påverkar oss, kan göra ett experiment. Ta en text och byt konsekvent  ut maskulina benämningar mot feminina och vara uppmärksam på hur du då uppfattar texten.

Agneta Lejdhamre hänvisar också till psalmforskaren Brian Wren som påpekat att det under t.ex.psalmsång och bön är risk att vårt reflekterande och därmed kritiska tänkande är bortkopplat. Resultatet blir att budskap som vi normalt skulle avvisa riskerar att  "slinka in" utan att vi märker det.
Riktigt illa är det om kyrkornas språkbruk (det verkar vara lika illa överallt) gör att vi omedvetet invaggas i föreställningen att män är finare och mer värdefulla än kvinnor.

Lejdhamre frågar sig vad man kan göra åt saken och tänker sig att man inte betraktar Bibeln som en statisk text, utan försöker utveckla nya bilder av Gud. Jag uppfattar det som att hon önskar få in mer av vår tro på att Gud är något mer och större än man eller kvinna i det kyrkliga språket. 

Som jag ser det finns också en annan väg för att medvetet hjälpa både män och kvinnor att känna sig inkluderade i kyrkan. Nämligen att lyfta fram de beskrivningar av Gud i femininum som redan finns i Bibeln. Jag har nämnt Visheten och Jesus liknar också Gud vid en höna som månar om sina kycklingar. Han tar också upp specifikt kvinnliga sysslor som när han liknar guds rike vid mjöl som arbetas in i en surdeg o.s.v.

Läs gärna kommentarerna till Agneta Lejdhamres artikel. Det är flera personer som påpekar att ämnet är ointressant och inte borde diskuteras alls. Men de motsäger sitt budskap i och med att de alls gör sig besväret att skriva en kommentar.
Andra påpekar att Gud är Fader och alltså man och att Jesus var man. Där har vi problemet med att ingen kan bevisa att Gud överhuvudtaget finns eller är man och alltså far. Däremot verkar inte bara vår tro utan även fakta peka på att Jesus har existerat, men vi kan inte bevisa att han också är Gud och än mindre i den gestalten man. Men jag tycker att det verkar logiskt att den uppståndne Kristus i egenskap av Gud är något mer än en man.