Avstå från kärlek och vinn makt

I lördags besökte jag för första gången Dalhalla och såg den mäktiga uppsättningen av Rhenguldet av Richard Wagner. Den som har möjlighet bör absolut passa på att nu på lördag se det andra och sista tillfället den spelas.
Den som kan tänka sig att avstå från kärlek och lust kan kan stjäla Rhenguldet och skaffa sig makt över världen, vilket dvärgen Alberich gör. För mig som katolik ligger det naturligtvis nära till hands att dra paralleller till Katolska kyrkan och den makt som alltför många av dess präster strävat och strävar efter. Eftersom Wagner bygger de fyra operorna i Nibelungens ring på nordisk och germanska myter bl.a Niebelungenlied som är en variation på den nordiska Völsungsagan läste på lite om dem. Wikibeskrivningarna ser ut att på det hela taget vara riktiga vid en jämförelse med Hexikon som lexikon av Alf Henriksson och NE på nätet.

Börjar man titta i den typen av uppslagsverk är det svårt att sluta och jag var dessutom nyfiken på guden Oden eller Wotan som han kallas i Rhenguldet. En del kände jag förstås till, men jag har inte ägnat mig så mycket åt asagudarna som de grekiska och romerska. Det som särskilt fångade min uppmärksamhet den här gången var att även Oden enligt myterna dog och återuppstod. I bl.a NE står att Oden hängde sig i världsträdet Yggdrasil för att få tillgång till förborgade kunskaper och runor.

Det är verkligen fascinerande att guden/gudinna som frivilligt dör för att sedan återuppstå är så vanligt förekommande i olika religioner och olika tider. Jag undrar hur det kommer sig att dessa myter är så populära? Är det enbart en allmänmänsklig önskan eller kunskap om att det går att övervinna döden eller finns det fler förklaringar? Det är också intressant att föreställningen om en gud/gudinna som dör och återuppstår, så vitt jag vet, inte finns i judendomen. Kristendomen avviker där från sitt ursprung och ansluter till t.ex. de hellenistisk-romerska religionerna i område och faktiskt också de germanisk-nordiska.