Gert Gelotte kommenterar på Katolsk Visions blogg en ledare av Kjell Blückert i senaste Signum med de kloka och humoristiska orden:
"jag tycker vi bjuder Blückert och Signum på tjatiga gliringar som: ”Förväntningarna på den nye påvens aggiornamento, tycks växa med avståndet till en praktiserad katolsk tro.” Den som inte har bättre argument är ju bara att beklaga.
Nej, låt oss i stället fröjdas över att också Signum har begåvats med en katolsk vision. Kanske kan Signums redaktörer så småningom även lära sig att respektera sina meddebattörer och medvandrare. Det vore ett betydande steg framåt i praktiserad katolsk tro."
Frågan är hur vi katoliker i Sverige ska lära oss att andra åsikter och tolkningar än den egna inte behöver bero på att den som hyser dem är obildad och/eller inte praktiserar sin tro (den här gången lämnar jag frågan om definitioner av vad det innebär därhän)?
Kanske kan nedanstående exempel på vad man ska undvika som jag satte samman när frågan var uppe på ett annat forum vara till hjälp när en diskussion är på väg att spåra ur:
-att tala om varandra inte med varandra.
-att fokusera på andras fel, utan att reflektera över sin egen roll.
-att förutsätta att ens egen tro och tolkning är den enda och ”rätta” och att alla andra, troende som icke-troende, ska anpassa sig efter den.
-att byta ämne, så fort diskussionen går åt ett håll som inte passar en, i stället för att vara öppen för att det kan finnas flera möjliga svar eller att man själv rent av kan ha fel.
-att medvetet undanhålla uppgifter som är obekväma för en själv, men faktiskt är relevanta för helheten.- att förutsätta att den som inte delar ens åsikt är okunnig eller en "sämre" katolik än man själv.
Det kan se ut som om jag bryter mot min första regel, men jag kommenterar inte Gert Gelotte eller Kjell Blückert utan vad de skrivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! Jag tittar på dem som gäller ämnen äldre än fem dagar.