LCWR under fortsatt press

Det var väl knappast någon som väntade sig att vår nye påve skulle förbättra situationen för katolska kvinnor. Att han inte tog tillfället i akt och lät det pinsamma angreppet på LCWR från Troskongregationen diskret rinna ut i sanden är dock en besvikelse även för den som likt mig varit avvaktande.

Joshua McElwee gör på NCR en utmärkt redogörelse för det som närmast kan beskrivas som ett fortsatt förmyndarskap över systrarna och ger en bra bakgrundshistorik, med flera länkar till tidigare artiklar och uttalanden.
Det kan i sammanhanget vara på sin plats att påminna om vilka befogenheter ärkebiskop Peter Sartain, som alltså är LCWR:s "förmyndare" har fått.

• revising LCWR statutes;
• creating new programs for the organization;
• reviewing and offering guidance on the application of liturgical texts; and
• reviewing LCWR's affiliations with other organizations, including the political lobby group NETWORK and the Resource Center for Religious Institutes.

LCWR:s ledning förefaller fortsätta sin kloka och konstruktiva linje och skriver att de senaste samtalen med Vatikanen varit öppna och raka. Man ber även för att dessa samtal ska gagna hela kyrkan, något vi väl alla kan instämma i.

Om LCWR är försiktiga så är andra mer öppet kritiska till Franciskus och Vatikanens agerande. Women's Ordination Conference uppmanar läsarna att skriva till tidningar och till de amerikanska biskoparna och protestera. Jag förmodar att det snart kommer att finnas en protestlista att skriva på, eftersom många är engagerade för systrarnas sak.

Vi är få katoliker i Sverige och ännu färre som engagerar sig i kyrkan och ytterligare ett mindre antal som är reformvänner. Därför känns det gott att kunna vara del av en större, global gemenskap av reformkatoliker.