Pacem in Terris 50 år

Ju mer jag läser och hör om Andra Vatikankonciliet ju mer förstår jag vilken skatt det är för Katolska kyrkan. Men hur kommer det sig att en kyrka som har en sådan rikedom på andlighet, kärlek och vishet så ofta beter sig som om de vore utfattig?
Det undrar jag när jag läser om Johannes XXIII:s encyklika Pacem in Terris som kom för 50 år sedan. Katolska kyrkan borde kunna vara fantastisk med tanke på färdriktningen som lades upp då. Jag länkar här till en artikel av Thomas C Fox på NCR, men titta gärna på webbplatserna om Andra Vatikankonciliet i listan till vänster.

Pacem in Terris vänder sig till alla människor av god vilja och det var första gången ett påvligt dokument tilltalade några andra än katoliker. Redan inledningen är alltså nyskapande.
Johannes XXIII såg just det faktum att vi alla i första hand är människor som ett starkare band mellan människor än nationer, etnicitet etc. Med tanke på att detta skrevs under kalla kriget är det tycker jag ett modigt budskap. Påven hade också förhoppningar om att kunna föra USA och Sovjet till förhandlingsbordet.

Fox tar även upp det fyra pelare som Johannes XXIII ville bygga en ny fredlig världsordning; sanning, rättvisa, kärlek och frihet. Som tur är definierade han också vilken innebörd han lade i dessa:

"Truth will build peace if every individual sincerely acknowledges not only his rights, but also his own duties towards others.

Justice will build peace if in practice everyone respects the rights of others and actually fulfills his duties towards them.

Love will build peace if people feel the needs of others as their own and share what they have with others, especially the values of mind and spirit, which they possess.

Freedom will build peace and make it thrive if, in the choice of the means to that end, people act according to reason and assume responsibility for their own actions."

Johannes XXIII betonar alltså att vi inte bara ska se till oss själva utan också ta hänsyn till andra människors behov och rättigheter. Nog så aktuellt även om vi dag skulle lägga till t.ex. åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Det här var också första gången som Katolska kyrkan tog ställning för de Mänskliga rättigheterna så som de skrivs i FN deklarationen, vilket givetvis väckte uppmärksamhet.

Johannes XXIII: tankar om mänskliga rättigheter i Pacem in Terris utvecklades sedan i Gaudium et Spec.

Värt att notera är också följande punkter som Johannes XXIII såg som framsteg som gjorts:

• people were becoming increasingly conscious of their human dignity;
• women and workers were claiming their basic rights;
• nations were achieving independence, breaking out of colonialism. They were founding governments on constitutions, included fundamental human rights;
• a new sense of world community was growing across the planet;
• national economies were growing more interdependent;
• people were rejecting violence as a means to settle disputes; and
• the entire human family was entering the era of the atom and the space/information age.

Allt ovanstående är sådant som vi fortfarande arbetar för, man kan tycka att det är lite sorgligt att ingen av punkterna kan bockas av fasst det gått 50 år sedan de skrevs.
Trots det känner jag mig stolt över att vara katolik när jag läser artikeln om visionerna då och det är så skönt som omväxling till all skam över kyrkan jag känt de senaste åren.