Kvinnor har ett stort värde för kyrkan...

Påven uttalade nyligen sin uppskattning för katolska kvinnor och vår roll i kyrkan och det han sade har givetvis analyserats av många. Jag har valt en artikel som Naomi O'Leary skrivit för Reuters och med en mer försiktig hållning än flera andra.
Vi väljer alla det som passar våra argument bäst och jag är fortfarande lite avvaktande till Franciskus men försiktigt optimistisk om Katolska kyrkans framtid.

Påven framhåller att kvinnor är viktiga i kyrkan och har en roll som "första vittnen" till uppståndelsen och föra den kunskapen vidare till barn och barnbarn. I mina öron låter det som samma argument om kvinnors särart som använts tidigare.

Ett, i alla fall för mig, nytt argument (mot kvinnliga präster) framförde Franciskus också. Han påpekade det anmärkningsvärda i att evangelisterna alls nämner kvinnorna vid graven, eftersom kvinnor inte räknades som vittnen vid den här tiden:

 "In the Gospels, however, women have a primary, fundamental role ... The evangelists simply narrate what happened: the women were the first witnesses. This tells us that God does not choose according to human criteria,"

 Frågan är om det är tänkt att användas för att hindra kvinnor från att få sin prästkallelse prövad? Det vill säga om Jesus velat kunde han ha kallat kvinnor till efterföljare? Motargumentet blir att det kanske han gjorde, kvinnor nämns i evangelierna och i de tidiga församlingarna fanns av allt att döma även kvinnliga ledare.
Några präster kallade Jesus som bekant överhuvudtaget inte och Vatikanen är försiktiga där och talar om apostlar, inte präster. Vilket gör det hela intressant eftersom ingen någonsin vigts till apostel, så vitt jag vet...
Trots frågans allvar både för de kvinnor och män som inte kan följa sin kallelse och de församlingar som inte har några eller tillräckligt många präster, finns det något underhållande i alla dessa finter och krumbukter för att hålla kvinnor och icke-celibatära män borta från prästämbetet. Om inte annat för att det är så tacksamt att bemöta dem.

Sedan finns det förstås rent hoppingivande tecken i Franciskus agerande som att han inkluderade kvinnor i den traditionsenliga fottvagningsceremonin. Han verkar också ha en uppriktig ambition att ta itu med de sexuella övergrepp som plågat Katolska kyrkan och de ekonomiska oegentligheterna för att ta två mycket angelägna exempel.
Så ja, jag är fortsatt lite hoppfull.