Så här i påsktier kan det vara på sin plats att fundera på offer och syndabockar. Det verkar som om människor i alla tider har haft en erfarenhet av eller kanske ett behov av att gudar/gudinnor, människor eller djur offrar sig eller offras för att rädda övriga.
Jag har i flera år varit fascinerad av ämnet och har också skrivit ett antal bloggar utifrån olika infallsvinklar allteftersom jag stött på något nytt.
Eftersom den här bloggen på senare tid verkar ha fått många nya läsare, tänker jag ta upp ett par av dessa. Men allra först vill jag tipsa om programmet Människor och tro som sänds imorgon, Långfredag, kl. 14 och har rubriken Vårt behov av syndabockar. Av presentationen att döma kommer programmet att handla mycket om det judiska folkets utsatthet genom historien.
Man kan dela in berättelserna om offer i olika kategorier, den som är mest aktuell för oss kristna är förstås den om guden/gudinnan som vid ett tillfälle dör och återuppstår. Den äldsta berättelsen, ca 4000 år gammal, på temat är den om den sumeriska gudinnan Inanna den har stora likheter med den betydligt senare kristna passionshistorien. Jag läste nyligen en betraktelse om Inanna skriven av en katolsk präst, den gjorde mig rätt irriterad eftersom han ändrat historien till att gudinnan blev bortrövad och räddad. Om det var ett medvetet eller omedvetet försök att "oskadliggöra" berättelsen ska jag låta vara osagt.
Även den grekiske guden Dionysos kan sägas tillhöra denna kategori liksom den milde asaguden Balder den sistnämnde räddades dock inte från dödsriket eftersom en jättekvinna inte ville begråta honom.
En annan kategori är människor och djur som offras vid orostider. Om detta har jag skrivit i bloggen Syndabockar död och uppståndelse där jag skriver om den grekiske Pharamakos, en "frivillig" som offrades när det var kris. Även här kan vi jämföra med de fornnordiska berättelserna, inte minst den som ligger till grund för Carl Larssons berömda målning Midvinterblot där kungen Domalde offrar sig vid templet i Gamla Uppsala för att blidka gudarna så att missväxten ska ta slut.
Jag tar också tar upp den judiska syndabocken som varje år drevs ut i öknen bärandes på människornas synder.
Vi har uppenbarligen ett behov av "syndabockar" för att förklara motgångar och svåra tider. Men det är ett behov som orsakat och orsakar stort lidande för de drabbade. Kanske ska vi de närmaste dagarna ta oss tid att begrunda hur vi kan undvika att detta sker nu och i framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! Jag tittar på dem som gäller ämnen äldre än fem dagar.