fredag 22 mars 2013

Åter dags för en global bönedag för kvinnors kallelser

Women's Ordination Conference uppmärksammar oss på att årets bönedag för kvinnors möjligheter att bli katolska präster infaller på måndag den 25 mars. Det är nittonde gången bönedagen arrangeras så nästa år är det alltså tjugoårsjubileum. Kanske kan vi då även i Sverige kan ordna t.ex. gemensamma bönestunder som man gör i USA och andra länder?

I sammanhanget passar också artikeln My Prayer - Let Women be Priests av Roy Bourgois i The New York Times väl in. Han beskriver i den sin väg fram till det offentliga ställningstagande för kvinnors möjlighet att bli katolska präster som gjorde att han blev avsatt och uteslöts ur sin orden.
Redan som ung ifrågasatte Roy Bourgeois varför männens prästkallelser ansågs vara autentiska men inte kvinnornas? Varför skulle Gud som skapat kosmos inte kunna kalla kvinnor till att bli präster?

Jesus prästvigde ingen, vare sig man eller kvinna varför kyrkans ledning, i synnerhet Johannes Paulus II och Benediktus XVI, har hänvisat till kyrkans tradition av manliga präster. Man har betonat att män och kvinnor har lika värde men olika roller. Min reflektion är att det är lite märkligt att vi kvinnor "råkat" få de roller männen inte är intresserade av och som är utan inflytande på vår lott...

Roy Bourgeois ser likheter mellan hur katolska ledare resonerar kring uppdelningen av mäns och kvinnors roller och hur man i hans barndoms Louisiana argumenterade för åtskillnad mellan svarta och vita. Det är mycket tänkvärt så jag avslutar med att citera direkt ur artikeln: 
"Their reasons for barring women from ordination bring back memories of my childhood in Louisiana. For 12 years I attended segregated schools and worshiped in a Catholic church that reserved the last five pews for blacks. We justified our prejudice by saying this was “our tradition” and that we were “separate but equal.” During all those years, I cannot remember one white person — not a teacher, parent, priest or student (myself included) — who dared to say, “There is a problem here, and it’s called racism.”

2 kommentarer:

  1. Anneli,
    Jag är inte ute för att provocera eller värdera, jag är inte ens katolik. Men jag fastnade på Din formulering "att det är lite märkligt att vi kvinnor 'råkat' få de roller männen inte är intresserade av och som är utan inflytande..." Är det inte ganska tydligt - både i Svenska Kyrkan och i en del amerikanska sociologiska studier - att införandet av kvinnliga präster medför att männen tappar intresset för prästrollen och att prästrollen just därför - som en "kvinnlig" roll - tappar inflytandet? Bra eller dåligt?/Paul

    SvaraRadera
  2. Paul,
    Du pekar på ett generellt problem, nämligen att löner och status i ett yrke sjunker när fler kvinnor ägnar sig åt det. Om det beror på att män är bättre på att visa att det ni gör är viktigt och svårt, eller på något annat vet jag inte.
    Men när det gäller katolska präster kan inte det vara orsaken. Rollen är förbehållen män och trots det är intresset i botten. Jag förstår att du som icke-katolik kanske inte är medveten om den akuta prästbrist som råder i Katolska kyrkan. Men det är verkligen kris, med bl.a.sammanslagna församlingar som följd.
    Anneli

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jag tittar på dem som gäller ämnen äldre än fem dagar.