Gud är en man eller?

Av det kristna språkbruket att döma är Gud man. Rent intellektuellt tror de flesta kristna (vet säkert gör vi som bekant inte när det gäller tro) att Gud "står över" det här med kön. Men likafullt talar och skriver vi oftast om Gud (man) som Fader (man), Ande (märkligt nog också man), Son (man), ibland får också Visheten (kvinna) vara med som en aspekt av Gud och mildrar då obalansen något.
Det här kan tyckas vara en småsak, eftersom de flesta av oss som sagt tror att Gud är Gud. Men att alltid beskriva Gud i maskulina ordalag kan ställa till problem för kvinnor och hbtq-personer när det gäller att se sig själv som Guds avbild.

Katolska organisationer internationellt, t.ex. nu aktuella Kyrkoherdeinitiativet och LCWR ser frågan om hur Katolska kyrkan ska bli mer inkluderande som central. Här i Sverige är det än så länge mest enskilda katoliker som diskuterar ämnet.
Däremot förs det just nu en intressant debatt i Svenska kyrkan bl.a. i Kyrkans tidning, där jag tänker ta upp ett artikel av prästen Agneta Lejdhamre.
Hon lyfter där fram det jag nämner ovan, maskulina benämningar på Gud försvårar identifikationen med Gud för kvinnor och en del män. Den som tycker att detta verkar orimligt eller helt enkelt är nyfiken på hur språket påverkar oss, kan göra ett experiment. Ta en text och byt konsekvent  ut maskulina benämningar mot feminina och vara uppmärksam på hur du då uppfattar texten.

Agneta Lejdhamre hänvisar också till psalmforskaren Brian Wren som påpekat att det under t.ex.psalmsång och bön är risk att vårt reflekterande och därmed kritiska tänkande är bortkopplat. Resultatet blir att budskap som vi normalt skulle avvisa riskerar att  "slinka in" utan att vi märker det.
Riktigt illa är det om kyrkornas språkbruk (det verkar vara lika illa överallt) gör att vi omedvetet invaggas i föreställningen att män är finare och mer värdefulla än kvinnor.

Lejdhamre frågar sig vad man kan göra åt saken och tänker sig att man inte betraktar Bibeln som en statisk text, utan försöker utveckla nya bilder av Gud. Jag uppfattar det som att hon önskar få in mer av vår tro på att Gud är något mer och större än man eller kvinna i det kyrkliga språket. 

Som jag ser det finns också en annan väg för att medvetet hjälpa både män och kvinnor att känna sig inkluderade i kyrkan. Nämligen att lyfta fram de beskrivningar av Gud i femininum som redan finns i Bibeln. Jag har nämnt Visheten och Jesus liknar också Gud vid en höna som månar om sina kycklingar. Han tar också upp specifikt kvinnliga sysslor som när han liknar guds rike vid mjöl som arbetas in i en surdeg o.s.v.

Läs gärna kommentarerna till Agneta Lejdhamres artikel. Det är flera personer som påpekar att ämnet är ointressant och inte borde diskuteras alls. Men de motsäger sitt budskap i och med att de alls gör sig besväret att skriva en kommentar.
Andra påpekar att Gud är Fader och alltså man och att Jesus var man. Där har vi problemet med att ingen kan bevisa att Gud överhuvudtaget finns eller är man och alltså far. Däremot verkar inte bara vår tro utan även fakta peka på att Jesus har existerat, men vi kan inte bevisa att han också är Gud och än mindre i den gestalten man. Men jag tycker att det verkar logiskt att den uppståndne Kristus i egenskap av Gud är något mer än en man.

LCWR:s årliga möte och försök att hantera kontakten med Vatikanen

LCWR har samlats för sitt årliga möte, för den som inte känner till den paraplyorganisation som omfattar ca 80% av de amerikanska systrarna kan jag rekommendera deras hemsida. Den kan också vara bra för den som, likt mig, mest har andrahandsuppgifter om LCWR.

LCWR har nu sin årliga sammankomst och måste fortsatt försöka hitta ett konstruktivt sätt att hantera kontakten med Vatikanen. Joshua J. Mc Elwee rapporterar från LCWR:s möte på NCR, nu senast om deras huvudtalare. Franciskansystern Ilia Delio, doktor i farmakologi och teologi beskrev i det evolutionen, inte som en biologisk process, utan, som jag uppfattar det, som ett sätt att successivt lyfta fram tecken på Gud i skapelsen.
Hon sade alltså:
"Evolution, Franciscan Sr. Ilia Delio told the members of the Leadership Conference of Women Religious (LCWR), does not describe a biological function but rather “a continuing process of unfolding involving the hands of God.”
Sr Delio anser att LCWR kallelse är att värna de fattiga, marginaliserade, ja alla dem som försöker bli en del av gemenskapen.
Det är formuleringar som ger stora möjligheter till tolkningar och förmodligen visar hur trängda LCWR är av Vatikanen.
Hon fortsatte sedan bl.a med följande:

• The universe is unfinished: “God is not finished creating … and therefore life is not behind us, it is ahead of us.”
• Death is integral to life: “We are trying to hold on and grip and the tighter we grip the more we snuff out any life that’s there.”
• People are not fixed essences but “dynamic becomings:” “What we become will depend on our participation.”
• Live in an “open system:” “A closed system will wear down and wear out.”

Systrarna kommer att ha samtal som är stängda för utomstående med ärkebiskop J. Peter Sartain. Denne placerades av förre påven som en slags ideologisk överrock på systrarna. En överrock som den nye påven Franciskus ännu så länge inte visar några tecken på att befria dem från. Jag och många andra har väntat och väntar på att han ska göra.

Avstå från kärlek och vinn makt

I lördags besökte jag för första gången Dalhalla och såg den mäktiga uppsättningen av Rhenguldet av Richard Wagner. Den som har möjlighet bör absolut passa på att nu på lördag se det andra och sista tillfället den spelas.
Den som kan tänka sig att avstå från kärlek och lust kan kan stjäla Rhenguldet och skaffa sig makt över världen, vilket dvärgen Alberich gör. För mig som katolik ligger det naturligtvis nära till hands att dra paralleller till Katolska kyrkan och den makt som alltför många av dess präster strävat och strävar efter. Eftersom Wagner bygger de fyra operorna i Nibelungens ring på nordisk och germanska myter bl.a Niebelungenlied som är en variation på den nordiska Völsungsagan läste på lite om dem. Wikibeskrivningarna ser ut att på det hela taget vara riktiga vid en jämförelse med Hexikon som lexikon av Alf Henriksson och NE på nätet.

Börjar man titta i den typen av uppslagsverk är det svårt att sluta och jag var dessutom nyfiken på guden Oden eller Wotan som han kallas i Rhenguldet. En del kände jag förstås till, men jag har inte ägnat mig så mycket åt asagudarna som de grekiska och romerska. Det som särskilt fångade min uppmärksamhet den här gången var att även Oden enligt myterna dog och återuppstod. I bl.a NE står att Oden hängde sig i världsträdet Yggdrasil för att få tillgång till förborgade kunskaper och runor.

Det är verkligen fascinerande att guden/gudinna som frivilligt dör för att sedan återuppstå är så vanligt förekommande i olika religioner och olika tider. Jag undrar hur det kommer sig att dessa myter är så populära? Är det enbart en allmänmänsklig önskan eller kunskap om att det går att övervinna döden eller finns det fler förklaringar? Det är också intressant att föreställningen om en gud/gudinna som dör och återuppstår, så vitt jag vet, inte finns i judendomen. Kristendomen avviker där från sitt ursprung och ansluter till t.ex. de hellenistisk-romerska religionerna i område och faktiskt också de germanisk-nordiska.

Kyrkoherdeinitiativet nu även i Tyskland

Först Österrike, nu Tyskland. Det är inte längre bara lekfolk och systrar som vågar protestera mot Katolska kyrkan, utan allt fler präster säger ifrån. Att så många olika kategorier av katoliker som möjligt säger ifrån tror jag är viktigt för att det ska bli en förändring och förnyelse.
För den intresserade som kan läsa lite tyska finns en webbplats om det tyska kyrkoherdeinitiativet.

Helmut Schüller avslutar sin turné

Det är uppenbarligen inte längre möjligt för Katolska kyrkans ledning att härska genom att tysta och ignorera. Något som Helmut Schüllers amerikaturné The Catholic Tipping Point  i allra högsta grad är ett exempel på. I en artikel på NCR som Ben Feuerherd skrev i samband med avslutningsföreläsningen i New York blir det tydligt vilka ansträngningar Katolska kyrkan har gjort för att hindra Helmut Schüllers turné.
Där framkommer att de amerikanska kardinalerna O'Malley och Dolan kontaktade kardinal Schönborn i Wien och uppmanade honom att stoppa Schüllers resa till USA. Vilket denne inte kunde och kanske heller inte ville.
Helmut Schüller säger i intervjun att han inte är förvånad, de tyska biskoparna har försökt hindra honom på samma sätt.

När det inte gick att hindra Schüller från att komma till USA var de amerikanska biskoparnas nästa steg att förbjuda honom att framträda i katolska kyrkans lokaler och katolska präster att träffa honom i sina hem.

Trots alla ansträngningar från de amerikanska biskoparnas sida genomfördes turnén, man flyttade föreläsningarna till andra lokaler och besökare strömmade till. En katolsk organisation, Chestnut Hill College välkomnade Helmut Schüller trots att ärkebiskopen i Philadelphia Charles Chaput ogillade det. Katolska präster har möten med Schüller på andra platser än hemmet. Helmut Schüller uppmanar dem och alla andra att visa mod, även om han är medveten om att prästerna är helt beroende av biskoparna för sin försörjning.

Katolska medias försök att tiga ihjäl turnén misslyckas också. Det finns oberoende katolska media som NCR som skriver och även den sekulära världspressen rapporterar. Dessutom kan vi som är intresserade följa turnén på hemsidor och bloggar.

Det går alltså inte längre att hindra människor från att skaffa information och till stor del beror detta på internet som grundligt skakat om maktens grundvalar. Vi, och då inte bara Katolska kyrkan, står inför stora omvälvningar, som vi bara ser början av. 

God omvårdnad ger lägre vårdkostnader

Hur kan man hålla vårdkostnaderna inom rimliga ramar och samtidigt ge god vård? Jag har i tidigare bloggar föreslagit fler specialistläkare i primärvården, eftersom kunskap är a och o för snabb och rätt behandling. Att den fulländade doktorn är något av en tulipanaros, både kunnig, socialt kompetent och kreativ kan vi just nu bortse från. Sådana läkare finns faktiskt, även om de är få, och de har många och nöjda patienter. Men för att vara realistisk är kunskap det man som patient ska kräva av sin doktor, övriga färdigheter är bra, men inget man i nuläget kan förvänta sig.

Den som besökt en akutmottagning eller en sjukhusavdelning vet att många patienter där är väldigt gamla och i första hand dåliga p.g.a. bristande omvårdnad. De är uttorkade, undernärda, har fallit eller fått klämskador etc. Frågan är hur mycket vårdkostnaderna skulle minska om den här patientgruppen togs om hand bättre på sina boenden? Förutom det självklara att våra äldre ska ha en bra tillvaro.
Läkartidningen publicerar en rapport som visar att många äldre klarar vardagen bättre nu än tidigare, men att just gruppen riktigt gamla har fått sämre hälsa.
Som det nu är bekostar kommunerna omsorgen för de äldre och landstingen står för vårdkostnaderna. Vilket tyvärr utgör en frestelse för kommunerna att dra ner på kvaliteten på sina äldreboenden. Vi möter vanvårdade äldre i stort sett dagligen i media, så det är uppenbarligen inte bara en lockelse utan en realitet att dra ner på t.ex. personal.
Varför inte låta kostnaderna för vård och äldreomsorg hamna på samma utgiftskonto hos förslagsvis landstingen? Då blir motivationen att ge de äldre god omvårdnad högre. Det låter krasst men jag gör mig inga illusioner om politiker, vilket känns tråkigt att medge.

Jag tänkte också ta upp en artikel som för fram förslag på besparingar i vården. Eftersom jag tycker att den är problematisk, har jag väntat lite med att ta upp ämnet som kan sägas vara vård på distans. Den 30 juli skrev DN att Framtidens vård ges i matbutiker vilket fick mig att studsa till. Där talar medicinska ingenjörer lyriskt om att framtidens patienter ska göra mer själva och t.ex. kunna ta blodprov och EKG på ICA. Tyvärr frågar inte reportern hur den vanligaste patienten, en äldre person som ser lite dåligt, är lite skakig och kanske något förvirrad, ska klara det? Inte heller ställs frågan om vad en ensam person ska göra om svaret är negativt?
Det hade dessutom varit på sin plats att påpeka att kroniskt sjuka patienter sedan decennier klarar sig mycket på egen hand, diabetiker mäter blodsockerhalten och justerar insulindoseringen för att ta ett exempel av flera.
En doktor propagerar i artikeln för distansvård med telefonkontakt och videolänkar. Tja, så länge jag kan minnas har jag ibland, när det fungerat, haft telefonkontakt med min doktor, så inte heller det är något nytt. Men hur ofta fungerar det? Ska patienter med misstänkt öroninflammation undersökas per telefon, eller ska gynekologiska undersökningar klaras av med videolänk?! Den frågan ställs inte i artikeln, utan reportern nöjer sig med den i och för sig relevanta frågan om inte mötet med läkaren är viktigt för läkningsprocessen. En fråga den intervjuade läkaren oemotsagd får vifta bort med att det går lika bra att prata i telefon.

En annan doktor hävdar att det är dags att sluta curla patienterna. Det hade varit intressant att få veta vad han menar med det? Är det curlande att undersöka patienten, lyssna på hen, ta prover eller vad är det?

Här misstänker jag att det handlar om en läkare som inte hör till tulipanarosorna jag nämnde i början och som tycker att patientmöten är jobbiga. När dessa börjar brainstorma med medicinska ingenjörer och kortsiktigt tänkande politiker och tjänstemän är det hög tid att börjar oroa sig för framtidens sjukvård.

Kärlekens mässa

Nyss hemkommen från Kärlekens mässa i Storkyrkan vill jag egentligen bara tacka för att jag som katolik och heterosexuell välkomnades in i gemenskapen. Kyrkan var fullsatt och fylld av värme i alla bemärkelser (kyrkorum mitt i en värmebölja är inte att leka med) och glädjen kommer att bära mig de första dagarna efter semestern.
Jag vill också dela en av förbönerna:

Vi ber för alla som lever under regimer som förtrycker homo- och bisexuella och transpersoner och fängslar människor som älskar personer av samma kön.

Vi ber för människor som kämpar med och för sin identitet, var nära dem och visa dem din kärlek.

 Herre hör vår bön  (mitt tillägg)

Var en röst åt dem som inte vågar tala

Helmut Schüller fortsätter sin USA-turné och för ut sitt budskap, vilket jag uppfattar som att Katolska kyrkan måste bli en mer inkluderande kyrka och är i stort behov av att uppdateras. Mary Wisniewski intervjuade Schüller för nyhetsbyrån Reuters räkning budskapet är förstås i mångt och mycket det samma som jag skrivit om tidigare och förstås lika klokt och bra som alltid.

Men det är några saker som sägs i intervjun som griper mig extra mycket.
Angående Franciskus uttalande om att Johannes Paulus II definitivt stängde dörren till prästämbetet för kvinnor frågar Schüller, vem stängde dörren? Eftersom det var en människa, måste den också kunna öppnas igen av människor (min kommentar). Helmut Schüller uppmanar oss att inte bara knacka på dörren utan att också försöka öppna den.
Han säger också att det är viktigt att de församlingspräster som redan nu i tysthet delar ut kommunionen till skilda och omgifta katoliker påtalar behovet av en förändring. Om alla tiger kan biskoparna fortsätta att låta bli att agera.
Mest gripande är ändå Schüllers svar på 82-åriga Dorothy Petraitis kommentar att hon är trött på att vänta på att Katolska kyrkan ska sluta vara som en dysfunktionell familj och att hon funderat på att lämna den. Schüller svarade:
 

"Please don't leave the church," said Schuller, who noted that he and his fellow rebel priests are often asked by conservatives why they don't leave.
"We say the church is not a corporation for me. It's not an apartment I have rented," Schuller said. "We are church. It's my church, and I want her to become changed."

Även här i Sverige får katoliker uppmaningen att lämna kyrkan och visst kan det vara frestande i stunder när allt känns hopplöst. Om jag bara tänkte egoistiskt skulle jag säkert lämnat Katolska kyrkan för ett bra tag sedan. Men nu tror jag ju inte att det är vad Gud vill med mig eller oss, tvärtom är det ju kärleken till nästan som ska styra oss. Och så länge min nästa i länder där Katolska kyrkan har mer makt inte kan välja att följa kyrkans syn på t.ex. preventivmedel kan jag inte lämna den. Även om de skäl Helmut Schüller anger är mycket viktiga skulle de inte kunnat bära mig genom de senaste åren på samma sätt som vetskapen om hur andra människor lider på grund av Katolska kyrkans agerande.

Helmut Schüller talar kommenterar också påvens uttalande om homosexuella och säger att det inte bara är barmhärtighet som behövs utan rättvisa och respekt. Något som brister på många håll i världen inte minst i Ryssland och Baltikum. Vi får på olika sätt försöka vara röster för dem som tystas. Helmut Schüller gör det modigt och framgångsrikt här i Sverige får vi göra så gott vi kan. Kärlekens mässa i Storkyrkan kl. 18 idag söndag är ett av Prideveckans arrangemang och att delta i den är ett sätt att visa sin solidaritet och förstås få delta i en fin gudstjänst.

Man måste kunna skratta åt eländet :-)

Jag tackar för tipset om en humoristisk betraktelse över hur Vatikanen tacklat påvens uttalande om homosexuella som jag tog upp i min förra blogg. The Onion skalar i en artikel  fram andemeningen i de tillrättalägganden som kommit från officiellt håll och förstås från andra de senaste dagarna.
En av pärlorna är följande uttalande från en nervös talesman från Vatikanen:

“Homosexuality is a disorder. And this in no way means that, going forward, the Catholic Church will be an open-minded, more sensible organization. I assure you we are just as prejudiced and backward today as we were yesterday."

Kanske är inspirationskällan kardinal Dolan vars förklaringar till påvens uttalande NCR skriver om men det finns förstås fler kandidater.