Är samkönade äktenskap ett hot mot familjen?

Samkönade par får i allt fler länder möjlighet att gifta sig, tidigare i år i Frankrike och nu senast i USA. Nya lagar har godkänts ackompanjerade av högljudda protester från värdekonservativa kristna, inte minst katoliker. Familjen är hotad är en av invändningarna man framfört.
Men vilken familj är det som är hotad? Så vitt jag vet är inte möjligheten för homosexuella att gifta sig sammankopplad med ett förbud för heterosexuella att göra det. De nya lagarna bör alltså tvärtom ge fler möjlighet att bilda familj under trygga former. Vilket egentligen alla borde tycka är bra inte minst för barnens skull.

Kommer katolska präster att tvingas viga samkönade par? Nej inte det heller. Vad är då problemet, jo det verkar vara att homosexuella, oavsett livsåskådning, inte tvingas följa vissa konservativa kristnas syn på äktenskapet. Jag tycker att detta genanta faktum är uppenbart och borde lyftas fram mer. Därför blev jag väldigt glad när jag läste advokaten Beth Hopkins (själv ortodox och heterosexuell) artikel på Huffington Post där hon är inne på samma tankebanor som de jag framför ovan.

I en kort notis i The Tablet argumenterar ärkebiskopen av Westminster Vincent Nichols mot att brittiska katolska adoptionsbyråer, om jag förstår saken rätt, varit tvungna att acceptera homosexuella par eller lägga ner verksamheten. De valde det senare, vilket enligt Nichols sätt att se på saken gjort ett antal barn till förlorare. Han ser också förbudet mot att hindra samkönade par från att adoptera som ett försök från samhället kringskära den religiösa friheten.

Det här exemplet är knepigare än det första jag tog upp, i och med att de katolska organisationerna skulle tvingas att göra något som gick emot deras övertygelse. Även om deras övertygelse faktiskt diskriminerar andra människor. Å tredje sidan går det att lösa så länge inte alla adoptionsbyråer är katolska.

Men det bästa är kanske att ta ett kliv bakåt och försöka se det hela ut barnperspektiv. I den bästa av världar är alla barn som föds välkomna och får växa upp under trygga förhållanden med båda sina föräldrar. Problemet är att så är det inte ens här i Sverige och har aldrig varit, föräldrar dog förr av sjukdomar, i krig och i barnsäng. Många barn fick klara sig med en förälder eller växa upp hos släktingar. Inte heller dagens barn har några garantier om att få växa upp med båda sina föräldrar.

Det bästa för ett barn som behöver en ny familj är rimligtvis två bra och kärleksfulla föräldrar och då är det ju bra synd om något barn blir kvar på en institution bara för att samkönade par inte får adoptera.