Jag är ständigt på upptäcktsfärd i trons och religionernas värld och särskilt uppmärksam på likheter mellan dem. Jag vet att det inte är på modet nu, ett faktum jag tar med en klackspark.
Nu var det inte i första hand med tanke på religion som jag i våras tog mig an Homeros Sången om Odysseus, en resumé och bakgrund finns på webbplatsen Livius. Motivet var i stället att den är en klassiker som det hör till allmänbildningen att ha läst, inte bara börjat läsa... Varför har jag inte tagit mig igenom en så spännande äventyrsberättelse tidigare kan man undra?! Den rekommenderas varm som semesterlektyr!
Läsningen av Odysséen gav mig också en fördjupad förståelse för den berättartradition som Bibeln kommit till i. Hur många manliga hjältar finns det inte i Gamla Testamentet som likt Odysseus färdas eller förs till främmande länder och ömsom prövas, ömsom hjälps av Gud? För Odysseus är det förstås de grekiska gudarna och gudinnorna, med Pallas Athena i spetsen som griper in, i allmänhet i mänsklig skepnad.
GT:s hjältar Noa, Abraham, Mose o.s.v. möter om man ska vara korrekt även de olika gudar, den kanaaneiske El, fruktbarhetsguden Baal, krigsguden Jahve ... men dessa behandlas i GT som en Gud.
Faktum är att även evangeliernas berättelser om Jesus, får ytterligare än dimension när jag jämför med Odyssén, för att inte tala om berättelserna om Herakles, son till överguden Zeus och Alcmene.
Jesus kringflackande liv, undren som för dagens bibelläsare ofta upplevs som störande blir begripliga när man ser dem som en del av regionens berättartradition för hur man skildrar hjältar och gudar. Vilket i mina ögon bara gör dem mer intressanta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! Jag tittar på dem som gäller ämnen äldre än fem dagar.